jo jag sa ju att det var skoj igår. inte lite heller. det är ju skitkul att festa med folk som är äldre. de festar ju mer sällan men när de väl festar så är det all in som gäller. haha! så som jag mår idag har jag inte mått på väldigt länge och det säger väl en del. jag är inne på min andra pepsiburk på ca en halvtimma. och pepsi är ju inte ens gott. jag borde gå ner till stranden för det är strålande väder ute men jag ligger inne i min säng och gör ingen nytta alls. kan bero på att morgonen bestod av depression och ett jobbigt samtal för min del. men vafäään. har hysteriskt upprepat hakuna matata inuti min hjärna hela dagen så nu känner det bättre. jag är inte scitsofren jag lovar, det kan bara verka som så ibland. kanske får pallra mig ut en sväng. i alla fall ut i trädgården. eller till deras nya fina terass. de bygger om det här huset som galningar och det blir riktigt bra.

just det. partyt. Jag hjälpte till att servera maten, hjälpte också till att äta upp maten och dricka upp alkoholen. jag dansade med barnen så de blev trötta och somnade. det var inte menat att jag skulle ta hand om barnen, det var bara så att de tyckte om mig så jag kände mig tvingad. men det var bara skoj. jag skålade i vin och barnen skålade i juice. sen skulle jag diska men det blev inget vidare bra resultat så jag la ner den biten. kändes som jag befann mig precis överallt i början av kvällen, lite senare så fick jag knappt plats i köket mer eftersom av någon konstig anledning så ska alla tjejer/kvinnor/damer hjälpa till i just köket då de är på en fest. de borde ju mer njuta av fint sällskap och prata och ha sig. jag undrar varför detta alltid sker i köket? i alla fall så verkade alla nöjda och belåtna så jag gjorde nog, tillsammans med Nickys mamma, en riktigt bra jobb.


Nicky till vänster och kompis till höger. tror jag inte minns ett enda namn från igår, önskar jag hade bättre namn/ansiktsminne. jag minns aldrig hur folk ser ut eller vad de heter. satan.

mysigt ute på altanen. de flyttade ut vardagsrummet till altanen och vipps så kändes det som jag var med i en riktig amerikansk film där de alltid har innemöbler ute.

Nicky igen och Rhina. Rhina är från Danmark, men har bott i  Bunbury i 9 år. hon kom hit som volontär men började dejta "skepparn" på båten, 6 månader senare så var de gifta och lyckliga. härlig historia. hon är numera en av supervisorna på DDC.

Rhina med benet igen, pappa Phil, någon annan, någon annan som också jobbar på DDC, någon annan som var skittrevlig och asrolig. vi stog och hade en djup diskussion om tonåringar och barn. sen så insåg jag att hennes barn var lika gamla som mig. så jag stog ju praktiskt taget och pratade om hur jag beter mig och varför man gör saker och om oroliga mammor. trevligt var det i alla fall

mer folk. tjejen till vänster tyckte inte om mig. jar har ingen aning om varför. eller så var hon blyg. vad vet jag.

mer folk från DDC. mannen till höger är Rhinas man.

snygg dansk och kompis.

Nickys mamma, Nicky och lilla solstrålen. Nickys mamma heter Pearl. hur fint är inte det då? jag ska döpa mitt barn efter henne. kom nu pearl så går vi :)

sen så sjöng vi. det lät faktiskt skitilla.

Phil och Nicky. mina låtsasföräldrar här nere. dom är bra, men aldrig bättre än mina egna!