jag förstår verkligen inte varför jag skulle ta cykeln hem igår. det ösregnade och blåste riktigt rejält, och folk försökte hindra mig både en och två gånger. jag skrattade dem i ansiktet och sa att det är väl inte alls så farligt, det tar högst tjugo minuter. fast då tänkte jag faktiskt inte på att det inte är någon luft i däcken, och jag tänkte inte på att det oftast blåser full orkan i motvind när man cyklar åt det hållet jag bor. skrattar bäst som skrattar sist in my face! och att ligga och kråla i buskarna är inte heller så skönt, tur att jag hade hjälm. jag är ju inte förvånad över mig själv, inte det minsta. nu är cykeln hemma i alla fall och kan lagas av pappa Phil. det är någon mystisk läcka i vårat hus också. de har såndära matta i halva huset, och det finns en fläck som plötsligt blir dyngsur, det är inte hål i taket, det finns ingenting under mattan som gör att det bli vått och vi har scannat av området runtom. jätteskumt. det är säkert ett spöke. eller så är det råttan som jag har i mitt rum. jag vet inte säkert om det är en råtta men det låter som en. aldrig att jag vågar lyfta på mina kläder och städa mitt rum nu alltså. shit, fan vad äckligt.

jag börjar jobba om en stund. måste kuta ut ur rummet. kommer bli jobbigt om jag måste hämta något här inne sen, på grund av det nya husdjuret. usch. träningsvärk har jag också. och separationsvärk. hejdå.