... så var jag framme! Det är omöjligt att beskriva känslan jag har i kroppen just för tillfället. förväntansfull och nöjd. När jag klev av planet i Perth fick jag en chock, nog för att det var varmt i bankok men där var jag ju aldrig utomhus. men shit, här var det som att gå in i en vägg. den härligaste känslan när man ska på solsemester! Nu kändes allt bara klibbigt och jobbigt för ett tag. sammanfattat tycker jag att resan gick utmärkt. Lite långsamt att vänta 5 timmar i stockholm, men väl på planet så sov jag som en stock i stort sett hela vägen till bangkok. Att irra omkring på bangkoks flygplats ensam var däremot inte så kul. jag fick en känsla av att bara vilja ställa mig och skrika och gråta och bara bli exkorterad till rätt gate! turligt nog så hittade jag en av mina resvänner (satt inklämd mellan en trevlig dam och en herre på flyget) som hjälpte mig lite lätt. sen fick jag promenera i nästan 20 minuter för att komma rätt. men rätt kom jag, och planet till Perth gick bra det också. lite jobbigt att sitta jämte en mastodontfet man som hade rethosta värre än gandhi! Han hade ju behövt två säten själv han! anyway så var passkontroll och scanning av både människor och väskor helt extrem här. det gjorde att jag missade min buss och fick åka Taxi in mot Perth tågcentral. Jag hann i tid men allt blev ungefär dubbelt så dyrt. men det har väl ingen dött av. Sista 2,5 timmarna på tåget var helt uttryckslösa. jag satt och stirrade rakt fram och tiden gick jättefort. ett tecken på trötthet? förmodligen! men jag lever, är framkommen till en familj som jag förmodligen kommer stormtrivas hos och som har en tokigt söt liten dotter!


undra om det alltid är så fint väder i bangkok

Tog det här som ett tecken. med lite fantasi ser man att det är en delfin som molnen formar..


vem kan inte älska att vara ovanför molnen? jag förstår itne varför jag blir så fascinerad. men det är ju lika häftigt att se en stad från ovan som innifrån. på olika sätt såklart!