vem är ett retard undrar ni.
det är nämligen så att det är jag som är. Kändes som jag bröt hela magen alldeles för en stund sedan. Telefonen ringde precis jätteolägligt och jag flög upp ur sängen och fipplade in mig i sladden till datorn och på något sätt så snubblade jag nästan i luften, rejält. i ren reflex hävde jag ut armen för att ta emot migsjälv, men jag försvann in i min bokhylla och kraschade hela hyllplanet. bra gjort! tur att mina två (nya!!!) krukor som stog under inte tog skada. vurpan såg nog förövrigt ganska lustig ut. men det gjorde ont så skratta inte. vet ni vad min fader har mage att säga? "igår snubblade du ju på dammsugarn, ta det lite lugnt". jag är aldrig lugn. sådetså!