jag har jobbat ungefär dubbelt så mycket än vad jag brukar göra sedan jag kom hem från Bali. trots att jag vart dödssjuk däremellan också. tiden har gått jäkligt snabbt. det är redan 2,5 vecka sedan jag kom tillbaka, jag har tappat all färg och jag har fortfarande inte rört mig en meter ur träningssynvinkel. I veckan ska jag ha Madison dubbelt så mycket, på lördag ska jag tillbaka till mitt resturangjobb och jag känner att det går bra nu. förutom att jag måste ta mig i kragen och söka mer jobb. men orkar man verkligen åka in till stan efter att man lämnat över lilla barnet för dagen? oftast är jag ganska så slut om jag inte sovit på dagen vill säga. jaja. anyway. behöver få in lite nya rutiner så någon vänlig själv som läser detta kan ju påminna mig om en vecka att jag ska börja träna i alla fall. aight? bra! och jobb betyder pengar så det blir ju skämmigt att klaga på att man har saker att göra. så jag låter bli klagande-biten.

imorgon blir det upp tidigt som ett as och sysselsätta madison med något kul. det är så himla synd att det är för långt för henne att gå in till stan. då kunde man ha gjort massa kul. jag måste leta upp en lekplats någonstans så vi inte bara går till stranden eller upp för kullen. kanske ska gå och hälsa på Inga och Jörgen imorgon, de är så mysiga och man får goa kakor. woop wopp, tjenis.


man behöver i alla fall inte känns sig ensam i det här huset...