Som ni förstått så var det en hel del snorkling, men det är ju så himla kul också. man får ju passa på. Men det här var något utöver det vanliga för fysatan vad mycket fiskar det var. och inga små söta korallrevsfiskar utan stora betongklumpar till fiskar, nästan. jag lovar att den största jag såg var ungefär som halva mig, det är inget skämt. jag höll på att dö av hjärtklappning och tittade ovanför ytan och försökte låtsas att jag inte såg någonting. herremingud. man vande sig vid de lagomstora fiskarna, och över hur nära de var en. men hade jag sett den stora bamsefisken igen så hade jag nog svimmat. jag hade kunnat mata 20 barn i afrika med den i en vecka och då skojar jag inte det minsta! här är bilder från snorklingen i alla fall. Det var folk som dök med tuber samtidigt vid skreppsvraket. en rolig sak som jag fortfarande kan skratta åt är att när både jag och sibban väl vänt oss lite vid fiskarna så bli han helt entusiastisk och börjar snacka om ett rev som är under oss. jag trodde han skämtade, för det var ganska uppenbart att det var skeppsvraket. en tio minuter en kvart senare så kommer han upp igen och säger på sveriges mest norrländska dialekt "män malin, dä är ju Schäppet!". att jag inte drunknade är förvånande....