imorse hade jag den konstigaste drömmen på länge, men den var samtidigt helt otrolig. det var längesedan jag kom ihåg en dröm så tydligt. så verklig och i början så fin. Jag var hemma, på parkeringen utanför mormor och morfars lägenhet och alla var där. det var kramkalas och alla var lika glada som jag över att jag var hemma igen. det var strålande sol och känslan var fantastisk. mer av vad som hände på parkeringen minns jag inte, men sen helt plötsligt var jag gammal och låg på något hem och pratade om att jag aldrig velat åka hem från australien. det är läskigt hur verkligt det var, för ingen hörde eller förstod vad jag pratade om. jag blev ignorerad. jag var säkert 50 år äldre än vad jag är nu. när alarmet ringde trodde jag helt seriöst att jag var hemma, och undrade om jag faktiskt hade hamnat på ett hem någonstans. tur att jag ganska snabbt insåg att allt var som vanligt. vad ska det där med drömmar vara bra för. det får mig bara att fundera på vad de betyder.. om det nu betyder något. kan någon skicka mig en såndär drömtydarbok?

förresten. bli aldrig sjuk om ni någon gång ska åka hit. det är värdelöst och man får räkning efter räkning och tvingas gå på återbesök som kostar skjortan. satan. tack och lov för att man är försäkrad. nu ska jag laga lunch till min lilla prinsessa. tjapps


Cosmo och Tazzie (ja, hundens namn stavas så inte inte Tessie som jag alltid skriver. hon är döpt efter "the Tazmanian Devil" och de som träffar henne förstår varför. den lilla grisen!). det är såhär det ser ut när de leker i alla fall. de käkar upp varandra...