oooh. idag har jag sett sjukt mycket delfiner. vilka otroliga djur de är! Jag hade turen att få åka med på båten trots att det redan var 5 volontärer inbokade, vanligtvis är man bara 3 volontärer med.. men vi som simtränas är inte tillåtna att simma förrän vi vart med på båten tre gånger. Det är ganska självklart eftersom man ska lära sig allt och hålla uppsikt över både människor och delfiner både på båten, i vattnet och under vattnet! Trots allt nöje så är det en hel del ansvar man har. jag är supernöjd med min dag i alla fall. Delfinerna var riktigt nyfikna och kom jättenära de som simmade. En liten delfin stack till och med upp ansiktet rakt upp ur vattnet och sjöng/pratade med oss. Det låter precis som på film. helt galet!

Jag har väl nämnt innan att de delfinerna vi "arbetar med" är helt och hållet vilda. vi kan inte bestämma vart hur eller när de ska komma och besöka oss på stranden eller vart vi ska simma med dom ute till havs. ett flertal av delfinerna som lever nära Koombana bay är födda och uppväxta i dessa områden och vet vart det är säkert att vistas. Att de kommer fram och simmar med människor beror på deras nyfikenhet. Dom förstår liksom inte riktigt varför det sprattlar omkring ett tjugotal människor i simfötter och våtdräkter mitt i havet. Det händer inte alltid, men oftast så söker delfinerna upp kontakt med oss människor, de vet att vi inte gör dem illa och de pratiskt taget älskar att visa upp sig. har man tur så får man så pass bra kontakt med delfinerna så de simmer riktigt riktigt nära, detta gör dem för att de söker ögonkontakt.. de är helt enkelt nyfikna på vilka vi är och vad vi gör där. de har väl även lärt sig att vi människor skriker av lycka så fort vi bara ser dem så lite surfning på vågorna och applåder från oss på båten är något de bara avgudar att göra. spännande va? Detta är grymt mycket mer spännande än att imma eller bada med delfiner i fångeskap. Ni ska se dokumentären/filmen the Cove, så får ni se varför i alla fall jag har blivit väldigt emot större fiskar i fångenskap. tänk till exempel att en delfin i snitt simmar runt 40 km per dag, hur många varv blir det i en liten simbassäng? bara en sån sak. och varje år begår flera delfiner självmord i fångenskap på grund av att de är deprimerade (delfiner kan ta livet av sig när som helst eftersom de andas medvetet, vill de inte ta ett extra andetag så gör de helt enkelt inte det). inte så konstigt alls, det blir ju som ett fängelse för dem. och många tror även att speciellt delfiner och valar (killer whales som rädda willy ni vet) har liksom en böj på munnen som gör att de ser glada ut. men tro mig, skenet bedrar! för de som orkade läsa min novell så grattis till er :)

Här har vi en av delfinerna som spelade in "flipper"-filmerna. mannen som spelar huvudrollen i the cove var i huvudsak flipper-delfinernas tränare och var själv med och tog dem till fånga etc. en av dessa delfiner tog livet av sig i hans armar vilket blev vändpunkten för honom. visst kan det vara kul att se delfiner på sea world som gör konster men man ska ha i åtanke att deras liv förmodligen är ganska så tragiskt. och att se dem tas tillfånga skär i hjärtat vill jag lova. vilken panik som utbryter. tänk det som ni gjorde när ni var små och fångade grodyngel, man fick upp säkert tio stycken på en gång i handflatorna och givetvis blev de som galna. sen släpppte man ner dem i sjön igen. delfiner (men även andra djur) är större och trycks ihop på små ytor och får vara där i flera dagar innan någon tar upp dom och transporterar dem vidare till olika entertainmentparker. vissa djur flygs över atlanten osv, det är inte humant någonstans! Men många människor, även jag, har svårt att relatera till detta eftersom man inte vet bättre. det är ingenting man har upplevt själv och förmodligen inte kommer att uppleva heller. Då jag såg dokumentären fick jag mig en tankeställare om vad vi gör med våra djur här på jorden som vi faktiskt behöver av olika orsaker. så! nu lämnar vi det!