okidoki

Nu känns allt bättre. lite bättre. har vart ute och blivit lite omhändertagen om knäna, nu sitter jag här och har ont. det svider som fan. JAGVET. jag får skylla mig själv. jag har skällt på mig själv. så finish med det. jag kan inte ge er någon bild. för jag hittar för tillfället inte mitt minneskort (BRA JOBBAT). laddade in bilder igår och la kortet på kameran, sen så tog jag bara kameran med mig så nu ligger det här någonstans under all skit. dags att städa kanske. i alla fall. jag har inte lika stor ångest och jag mår bättre i min själ faktiskt. mycket uppiggande av de här orden..

http://enligtmarika.blogg.se/
Det är ganska så underligt hur mycket man kan känna saknad efter en enda person. Det känns lite som att du kompenserar för alla personer som jag kanske borde sakna men inte alls längtar efter. I miss you and love you to bits, blueberry. Mi manchi! Jag saknar dig! Förstår du det?!

det plus fina ord från en annan bästa vän och min dag var räddad. TACK! jag saknar alla fina hemma också, jag kanske inte nämner det så ofta, Men de som är saknade vet om det! kärlek till er. ni får en fin solnedgång.. ännu en!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0