oj oj oj. för det första känns det som måndag, och för det andra har vi tvingats jobba i spöregn idag. och jättekall vind. det är trots allt fortfarande vår här så sånnadär bakslag får man nog räkna med. och grönsakerna behövde verkligen vatten efter 4 veckor med konstant klarblå himmel och minst 25 grader varje dag, och mår grönsakerna bra så mår vi också bra. men det var inte så kul. däremot måste det vart fel på klockan för dagen bara försvann, och nu sitter jag här med mormors raggsockar och tre tröjor för att få upp värmen i kroppen igen. det ska regna imorgon igen, vilket känns sådär. men är det fel på klockan imorgon igen så ska det nog inte vara några problem att överleva den dagen också.

i torsdags fick Guilliume (vet inte hur man stavar franska namn) och Sinead för sig att åka och campa. jag och Jools blev inbjudna och jag följde gladeligen med eftersom de skulle ner till ett ställe som jag alltid velat åka till. två och en halv dags camping, det var alldeles jättekul. första natten kom vi en bit nedanför Margaret River som ligger ca 1,5 timma från Bunbury söderut. vi stannade i en nationalpark och fixade en liten brasa, jag fick lära mig hur man sätter upp ett tält också. där satt vi och snackade skit tills det kom en gigantiskt djur och jag hoppade in och gömde mig i tältet. vi såg bara skuggan av detta gigantiska åbäke, och det skrämde live tur oss alllihopa. vi vet fortfarande inte vad det var. lite småläskigt. men djuret, eller saken som var där var förmodligen mer rädd än vad vi var.
dag två, fredag, åkte vi ner till Walpole, till "the trees of the giants" och gick på en slags hängbro uppe bland träden + att vi gick en annan vandring där de största träden jag någonsin sett fanns. det var riktigt häftigt. efter det så åkte vi till en annan nationalpark och slog upp tält och drack vin och spelade kort tills alla somnade. från och med nu så älskar jag camping. och jag älskar alla mina huskompisar, eller ja, tre av dem i alla fall. två dagar iväg från det skithålet vi bor i nu och jag kände mig som en ny människa men ny motivation till en sjudagarsvecka. kort och gott. det var härligt.

något annat fantastiskt som inträffat är att jag ska gå och se min framtida make i Perth om två veckor. James Hetfield, oj oj oj. METALLICA! tredje gången gillt och dessutom i australien. jag skuttar omkring på moln. vill skrika rakt ut så fort jag tänker på det. jag väntar bara på att biljetten ska anlända, så vågar inte riktigt ropa hej än. men om allt går som det ska så kommer jag vara världens lyckligaste. någonsin.