ena dagen snubblar man baklänges medans man den andra vrålkutar kan framåt. de dagarna man snubblar brukar vara då ens hjärna bestämmer sig för att allt ska vara skit. då får man vara så snäll och ge fan i hjärnan och börja jogga framåt istället.. typ. livet är bra lustigt. känslan av att lycka finns väl alltid där någonstans liksom. HEH så att säga. gillar man ris så gör man, vill man äta ris får man vänta. internt? ja jätte. men ändå.

Jag skulle vilja be er att börja dansa zumba. jag har en helt awesome kusin som bara är helt... awesome på det. jag varnar dock för att vissa svårigheter som att sitta ner på toasitsen, eller böja sig ner för att plocka upp tappad gurka på golvet inträffar. men det är det värt det eller? en hel dag med gräsklipparn utan att det egentligen är möjligt att ens gå.. det ni, man får veta att man lever. och att man behöver träna M E R A ! hoppas det gått över lite till imorgon dock. blir väl knappast dans om man inte kan röra kroppen ordentligt? eller?

ciao


en mycket fin vän som jag gärna packar ner i min väska när jag åker till andra sidan världen

high five for new adventures: 45