Jag insåg just att det igår var 2 månader sedan jag lämnade Sydney... Tiden är inte nådig alltså. samtidigt som det faktiskt känns som en hel evighet.. så känns det också som om jag hoppade in i den där taxin med hela ansiktet fyllt av saltvatten alldeles nyss. att tiden ska vara så jädra svår att ta vara på? Livsnjutare som jag är (har blivit?!) så vet jag att jag tar tillvara på så mycket som möjligt. det är så lätt så lätt att glömma bort varför man lever, och hur man har roligt. Många resande, inte bara jag, har fått frågan många gånger.. "vad vill du göra med ditt liv då?". vad sa man svara? jag har the time of my life just precis nu och jag siter i framtiden om jag sa vara ärlig för den ommer lösa sig ändå. jag täner inte plugga bara för att jag är 22 år och att en del tycer att det är "på tiden". jag tänker inte saffa lägenhet och katt för att "jag är tillräckligt gammal för det", och jag tänker verkligen inte bo i Sverige på heltid "bara för att jag är svensk". följ dina drömmar så som fjädern följer vinden, glöm aldrig det. sen om det nu är att flytta till lägenhet och skaffa katt så gör det då. men klaga aldrig på ett liv du inte är nöjd med för det går alltid att förändra.

förresten är jag jävligt nöjd med mitt liv. om man får skryta. jobbar man hårt får man vad man förtjänar. peace.


a mind light as feathers takes you further on travels