Jag ser fram emot helg. jag behöver sova, göra något riktigt kul, ta en paus i funderandet över framtiden. Den här veckan har jag tappat bort min spontanitet, mig själv och det positiva i livet. Det är påväg att hitta tillbaka igen, det gör det alltid. jag älskar att vara jag! jag älskar att se tänka positivt på saker som folk tänker är omöjliga, jag älskar att vara positiv över min framtid och jag älskar att inte veta vart jag befinner mig om 3 månader. Jag antar att det varit mycket känslor på senaste. besvikelse över vänskap, saknad av någon väldigt fin, saknad av att vara på resande fot. samtidigt så älskar jag att kunna prata med mamma och pappa när jag vill, ta bilen till någon kompis när jag känner för det, äta från ett kylskåp som aldrig är tomt är bara det helt underbart. Det är bara det att någonting gör mig orolig, gör det svårt att slappna av på riktigt. Idag fick jag ett slag i ansiktet, ett slag som säger åt mig att rycka upp mig, vara vanliga jag och inte överanalysera precis allt som händer. jag vet att det blir bra, allt blir liksom alltid bra hur man än vrider och vänder på saker och hur obra det än känns.. så kommer det till slut ändå en dag kännas bra igen, man kommer må bra rättare sagt. hur annars skulle folk som är med om det allra jävligaste stå upp på sina ben idag. bara en tanke liksom. det låter som hela världen hänger över mig? jomen det har den gjort den här veckan. det är inte ofta det händer att jag blir sådan här. så det är svårt att försöka förstå vad som är felet. fast egentligen är det nog inget fel, alla mår väl inte jättebra hela tiden och nu var det min tur. universum jävlas med mig helt enkelt. oj vad skönt att få skriva det där.

det blir en bra dag imorgon. det känner jag på mig.
lelove