Idag är det på pricken 16 månader sedan jag steg ut på Perths flygplats och fick en total chock av värmen. Jag var nervös, förvirrad, borttappad och hade ingen aning om vad jag höll på med. jag har ungefär samma känsla i kroppen just nu, väldigt förvirrad. I alla fall, efter många om och men hittade jag tåget som skulle ta mig till Bunbury och på tågstationen stog pappa Phil och väntade på mig. Jag fick träffa familjen som jag skulle bo hos de nästkommande 2,5 månaderna... det råkade ju bli 7 månader istället vilket jag är väldigt glad för. Jag tänker tillbaka på ad jag gjorde för ett år sedan. jag åkte till Bali med min soulmate Sebastian istället för att åka hem. hur sjukt kändes inte det då? en det kändes hur bra som helst samtidigt. jag skulle liksom inte åka hem och hade inte ens planer på Sverige. ush nej. nu sitter jag här. påbörjar min resa hemåt imorgon. kommer gråta järnet när jag säger hejdå till min lilla familj här i Binningup och sen kommer jag väl sakta men säkert bli mycket exalterad över att få träffa alla där hemma. jag ser det hela mer som en paus i mitt australienska liv, åker hem och jobbar arslet av mig lite grann för att ha råd att komma tillbaka. det är egentligen synd att jag föll för det här landet för vad man än gör så kostar det ungefär en en miljon dollar (nästan).

Ikväll blir det avskedsparty.. igen. haha dessa avskedspartyn alltså det finns inget slut på dem. men deras svenska morsa/partygalning åker hem så det är väl förståeligt va! hoppas jag inte får för mig att dricka 2 liter vin själv bara för då blir det verkligen en jobbig flygning hem.

sa jag att det regnar idag förresten? nej, men nu sa jag det. har inte sett solen på en månad typ. vet ni att det gick ner till 0-gradigt på natten i Sydney? det tror man inte men så var det. nu ska jag dricka min kiwi-äpple dryck och gå ut och sole i stormen. inte.

love
malin

såhär glada var jag och jools när vi sågs i fredags. ???