Här sitter jag nu. I mitt eget rum. med världens konstigaste känsla i kroppen. Känslan att få krama om alla jag älskar igen går inte att beskriva. Men det är någon del av mig som inte alls är nöjd och jag känner mig skitelak mot alla som är så glada över att jag är hemma när jag tänker så. så misstolka mig inte, jag ÄR också glad. Jag har väl kanske inte riktigt insett att jag är hemma igen, allt kommer över mig i vågor. miljontals blandade känslor. Jag är nog mest rädd för att förlora allt jag hade på andra sidan jorden för att jag bestämde mig för att det var dags att ägna lite tid åt sverige... men som alla säger och som även jag vet; är det meningen så är jag tillbaka där igen rätt vad det är och kommer känna exakt samma känslor som jag gör nu! so get over it.

Flygresan hem gick fint förutom att jag skrämde ihjäl den lilla asiatiska tjejen som satt bredvid mig när jag började stortjuta då planet lyfte och att jag höll på att bli fast i Amsterdam på grund av tidsbrist. men när jag väl landade och fick krama om min familj så kändes allt bara bra igen. vi alla grät väl en skvätt, jag grät ganska många skvättar. men det var en fin känsla! spenderade hela dagen med familj och släktingar, åkte ner och kramade ihjäl min bästa vän och sen blev jag väldigt trött. blev uppassad på något otroligt och vi hade en härlig kväll med grillning och öl. lördagen var lång. det är väl allt jag har att säga. blev helt galet överaskad av mina fina fina fina fina tjejer som jag har saknat så himla mycket. Jag satt där och bara stirrade på alla, känslan att vara tillbaka blev om möjligt ännu bättre! och det var lika galet som alltid. som att man aldrig varit borta liksom.

Om jag skulle ta och packa upp min väska kanske... fortsätter jag skriva så kommer det bara handla om hur mycket jag älskar min familj och mina vänner och det kan bli lite drygt att läsa kanske. återkommer!