finally! mycket slit for modan, och dar fanns ett jobb framfor nasan pa mig hela tiden. latt att vara efterklok. Pa tisdag ska jag pa intervju och inledning. jag vagar inte ropa hej, fast alla andra gor det redan. sa det kanns ganska sa lugnt salange jag inte kommer dit och har tappat forstaelse for engelska och hur man uppfor sig bland folk. och det kommer nog inte handa. vad ar det da? wait for it.... sparvagns-nagonting. haha. galet. salja biljetter osv. kan bli tufft eftersom det ar skift och en del nattjobb. men det skiter jag i. jag ar mest glad och alldeles avslappnad eftersom jag vart galet stressad de senaste 2 veckorna, och ledsen for att jag vart tvungen att saga nej till mina fina boras tjejer varje gang de fragar om vi ska ut/hitta pa nagot (framforhallning ar anledningen till det, mitt gamla jag hade dratt med pa allt och sedan insett att jag vart pank. men det brukar alltid losa sig for mig, men den har gangen var jag inte like saker..) III alla fall, det har blir nog riktigt bra. vad som ar bra ocksa ar att jag som det ser ut just nu ointe kommer att jobba 100% pa sparvagnarna, utan jag kommer att ha tid till ett till extrajobb vilket jag tycker ar fantastiskt. da tjanar man annu mer aven fast man sakert jobbar mer an 100% i veckan. det paminner mig om nar jag jobbade pa DHL en sommar fulltid + fredag och lordag natt pa taxi.. det var inte sa kul, men det var valdigt kul nar pengarna trillade in. jag kanner mig grymt positiv som sagt. tycker nastan att det ska bli lite spannande, trots att det inte later som ett sadar jatte chans i livet att fa jobba pa en sparvagn. men ska jag vara arlig blir jag sakerligen lika lycklig har som i en kladaffar. jag ar inget av det, jag vill jobba som assistent till sydneys storsta chef eller skaffa min egna webb butik, sa jag maste satsa pa smajobb och dromma vidare/smida planer pa hur jag ska kunna na mina mal. langsiktiga mal ar lika viktiga som kortsiktiga!