antingen så älskar folk den här låten. eller så avskyr de den. Jag har ingen åsikt, jag tror jag gillar den . mest på grund av att den påminner om sommaren på Rhodos.

Saker blir eller går inte alltid som man tänkt sig. och tur är väl det. Hur kul skulle det vart om man fick som man ville hela tiden? Det märks säkert att det inte är en bra kväll för min del. Efter lite Metallica kommer det va på topp igen. ciao

Sist jag la in den här låten var det för en speciell anledning. Och det är det fortfarande.


jävla skit. Bara för att jag ens vågat börja fundera på det . . .
hallå rehab, känslorehab... nu kör vi!

If you wait for me then I'll come for you
Although I've traveled far
I always hold a place for you in my heart

If you think of me
If you miss me once in awhile
Then I'll return to you
I'll return and fill that space in your heart

Remembering
Your touch Your kiss Your warm embrace
I'll find my way back to you

If you'll be waiting
If you dream of me like
I dream of you
In a place that's warm and dark
In a place where
I can feel the beating of your heart

Remembering Your touch Your kiss
Your warm embrace
I'll find my way back to you
If you'll be waiting
I've longed for you and
I have desired
To see your face your smile
To be with you wherever you are

Remembering Your touch Your kiss
Your warm embrace
I'll find my way back to you
If you'll be waiting
I've longed for you and
I have desired
To see your face, your smile
To be with you wherever you are

Remembering Your touch Your kiss
Your warm embrace
I'll find my way back to you
Please say you'll be waiting

Together again
It would feel so good to be
In your arms

Where all my journeys end
If you can make a promise
If it's one that you can keep,
I vow to come for you
If you wait for me and say you'll hold A place for me in your heart.

Det här få avsluta min kväll. ett klipp men lilla al fadji som jag skrattat åt så magen värker.




Pärleporten har ju aldrig vart fel. Fråga mig inte varför jag gillar den. Men är den inte lite harmonisk ändå?

Min nya bloggdesign lär ju dröja. Jag har inte ens börjat på den än. Här vart det idétorka. Fan det bådar inte gott för mitt framtida yrke som designer. Mindre bra. förresten. Här har vi lite partypics från helgen att gotta sig i;


Josen med brodern Jesper (jag föredrar att kalla honom sesper ) som fyllde 26.

Josen, borttappad, Sessper

Stefanbrukar ljuga för tjejerna att han är 22 när han i själva verket är 26. haha rolig kille det där

se men inte röra var tydligen kodexen för mina nya skor

Bra Tony. river man ner en tavla är det lika bra att hänga upp den åt fel håll.

Jag och Vickan. vilket party. synd att jag inte äger en kamera längre...





Då får man snylta på andra bilder....

Måndag och ny vecka. Det är sjukt vad tiden går snabbt. Det har redan gått två veckor sedan jag och Josen kom hem från Rhodos... Idag har jag haft tillbakalängtan. Det blir lätt så när man går och dagdrömmer på jobbet hela dagarna. Äh, det har vart en helt okej dag. Man får väl roa sig själv om inte annat. sånt där kan jag vara bra på om jag bara vill. Nu ska jag hoppa in i duschen förresten... återkommer. tja!

Jag ska försöka få upp lite ny design här på bloggen. Jag känner på mig att den ser ganska tråkig ut. vem har sagt att det är fel på lite färg! under tiden får ni lyssna på en låt som befinner sig i min hjärna ett antal gånger om dagen..

Nu var det ett bra tag sedan jag ens kikade in här på bloggen. Det har hänt så otroligt mycket i mitt liv de senaste 3 månaderna så jag har haft lite svårt att ta itu med alla tankar och funderingar som bara flyger omkring i huvudet på mig.
Sen sist jag skrev så har jag i alla fall hunnit festa klart på Rhodos för denna sommaren, jag har flyttat hem, jag har sökt jobb och börjat jobba på lager igen, jag har träffat alla underbara människor här hemma ... jag tror faktiskt att nu har jag helt enkelt landat! Back to normal

Hur känns det att vara hemma? Jag vet inte hur många gånger jag har svarat på den frågan. Och likt förbannat så kan jag inte ens svara på den hur många tillfällen jag ens fått. Jag vet inte hur det känns. Ena stunden känns det helt underbart att vara tillbaka, veckodagar och helger existerar ju i alla fall - det hade jag nästan glömt. Mestadels så har jag kännt att det suger att vara hemma. Jag jobbar på lager 7-16 måndag till fredag.Det är ok men hur kul låter det i längden? Jag har bestämt mig! Jag ska ut och resa och jobbar enbart för att få ihop pengar till detta. Sen ska jag väl förmodligen plugga, och det blir absolut inte i Borås. Jag tycker inte att man som 20-åring ska nöja sig med att gå runt på ett lager och va nöjd med det bara för att man tjänar bra. En del nöjer sig väl med det men en sak som jag lärt mig av min sommar är att jag absolut inte kommer vara kvar på mitt nuvarande jobb, skaffa lägenhet och kanske familj i lilla skitiga Borås utan att ha levt mitt liv till fullo! (okej, egentligen gillar jag den här stan.. men nej..) Jag vill resa, bo i olika städer, jobba med något som man är intresserad av, träffa de mest underbara folk som man inte ens visste fanns.. ja allt det där vill jag ha. nytt nytt nytt. Inte vill väl jag sitta här och bli möglig tills jag dör. en tanke bara..

Nu sätter jag igång bloggen igen. Mest för att jag tycker att det är skönt att skriva, sen är det bara kul när man har läsare också. Nu har jag nog tappat de allra flesta. Men äh. Det är ju kul...

ciao