glad och pigg vovsing. jag har många fina minnen med den här rackarn ska ni veta. folk som inte har husdjur kanske inte förstår varför jag erkar helt förstörd. men man kommer så obeskrivligt nära sitt husdjur. tur att alla som har husdjur kanske har viss förståelse.

jag är helt tom. min prinsessa har gått bortt. en familjemedlem. en liten skit som funnits i mitt liv sedan jag var 7 år. känslan jag har i min kropp just nu går inte beskriva. jag kan inte säga annat än att jag är helt tom. tömd på energi och lust. jag hör mig själv skratta åt mina vänners försök att liva upp mig men jag hör hur falsk jag låter. fan också. hatar döden. jag vill åka hem till sverige och krama min mamma och min pappa och min syster och min bror. jag vill sitta där hela familjen, inklusive våran lilla plutt och bara sitta där och njuta av hur underbar familj jag har. vårt fina hjärta. jag vet att hon mår bättre nu och känner ingen smärta mer, men jag vill inte inse att hon inte kommer rusa mot mig när jag kommer hem och bli helt vild av gädje, som hon alltid gjorde förut. jag kommer inte ha någon irriterande skit som gnäller utanför min dörr när jag har sovmorgon och som kryper ner hos mig för att sova ett par timmar till. jag kommer inte ha någon med mig när jag drar ut på gräsmattan för att lapa sol och jag kommer inte ha någon som kommer och trycker nosen mot mitt ansikte när jag är nere och jag kommer inte ha någon som lägger sig på min laptop bara för att få min uppmärksamhet. förstår ni hur hemskt det är. jag känner mig hemsk också, jag var inte där och sa hejdå. som min mamma sa så var det förmodligen ganska så bra att jag inte var det eftersom hon var riktigt illa däran de sista dagarna och jag hade ine kunnat stå ut att se henne sjuk. men det var en kämpe, hon blev gammal och hade ett fantastiskt liv. hon betydde mycket för oss alla och det kommer vara riktigt svårt att smälta. jag vet ärligt talat inte hur jag ska reagera, jag har inte träffat henne på ett år nästan exakt på pricken idag, och jag minns att jag pussade henne en extra gång för att jag insåg att det faktiskt kunde vara sista gången jag höll om henne. men inte trodde jag att det verkligen skulle bli så. fan också.


hoppas hon kan springa såhär vart hon nu än är. utan äckliga tumörer och på friska unga ben.

min kropp är slut och min hjärna är uttorkad. det är så fruktansvärt hett här men ni där hemma tycker säkert att jag är knäpp i huvudet som ens vågar antyda minsta lilla klagan på värmen. men spring ni omkring bland tomatplanter i 35 graders ärme, ingen vind, känslan av att du jobbar i sahara så kommer ni förstå. jag tvingar i mig ungefär 5 liter vatten under en arbetsdag och behöer inte ens gå på toaletten, förstår ni hur mycket man svettas då? yeeess. men det som väntar på något gott! jag ska fixa lite nya bilder från farmen, det går inte riktigt att beskriva hur det är ändå och bilder är väl det närmsta man kan komma då det gäller att förklara. ska fortsätta min lilla resume om kambodja också så ni får lite inspiration om någon får för sig att åka dit.

förövrigt har jag spännande planer framöver. åker jag hem till sommarn ( inte 100% säkert ännu, men förmodligen blir det en kort visit) så kommer jag åka en roadtrip söderut och sedan flyga över på en lite snabb visit på östkusten. liet är bra härligt kan jag bara säga.

hörs snart.

Koh Rong är en ganska stor ö som också var helt fantastiskt men kritvit sand och fantastiskt vatten. här gjorde jag mina första dyk med tuber, "discover scubadiving". det var spännande men drabbades dessvärre av panik under andra dyket på cirka sju meters djup vilket var lagom skojigt. jag är himla stolt att jag ens vågade proa på det eftersom  jag inte gillar öppet vatten, och kommer definitivt proa på det igen under bättre förhållanden och helt ensam med en dykarinstruktör. nu var vi fyra personer vilket gjorde att jag på det större dyket kände mig pressad och det resulterade i panik. shit happens and life goes on.

koh Ru eller bamboo island är en ö som min vän Sinead tog med mig till, och jag råkade bli totalt förälskad i denna ön och återvände sammanlagt 6 gånger under tiden i Sihanoukville. en liten liten ö men en resort på 10 bungolows, en sovsal och en bar. allt gjort av trä och ja. bilderna får tala för sig själva...

okej. avbröt min tillbakablick på kambodjavistelsen ganska abrubt när jag tappade intresset för bloggandet igen. men som sagt. från siem reap tog vi alltså nattbuss till sihanoukville, har faktiskt aldrig varit på en liknande nattbuss förut. det var inga säten utan små sängar istället. väldigt obekvämt för en lång människa som jag, men jag lyckades korva ihop mig på min plats och sov sedan halvbra hela vägen neråt landet. första intrycket av sihanoukville var inget vidare om jag ska vara helt ärlig. vi anlände tidig morgon runt klockan sex, alla var trötta och det första vi möts av är över 20 tuktukförare som liksom springer efter bussen som skolbarn och låter oss knappt komma ut om vi inte säger att vi ska åka med just denne föraren som lyckats tränga sig längst fram. sen så ska man i denna trängsel förska få tag i sin väska och när man äl fått tag i den så är den någon jävel som ska rycka den ur händerna på dig och gå mot sin tuktuk.  mitt morgonhumör är något bland det värsta som existerar ibland så ni kan ju föreställa er frustrationen när jag förbannad går efter och rycker tillbaka min väska...

när i väl kom fram till huset (efter att trängt in 5 personer och 5 stora väskor i EN tuktuk) så kunde i äntligen andas ut och allt var frid och fröjd. vi stack ner till stranden och hade det helt enkelt allmänt bra. runt om här stannade vi 5 veckor! För äldre är Sihanoukville mer ett ställe du kommer till, stannar en natt för att sedan åka ut till någon av alla fantastiska öar som finns runt omkring här. som partyprisse stannar du och festar, och så åker du ut till en ö för att vila upp dig, för att sedan åka in till fastlandet igen och parta loss. jag har hundratals med bilder. här kommer ett par stycken uppdelade i olika inlägg (som sagt så tar det lite tid att ladda upp, men ett par stycken har jag tålamod att vänta på såklart).



eldshower på stranden är en vanlig syn. finns helt otroligt duktiga "poidancers"

The Golden Lions som finns i mitten av den enda - och stora - rondellen i sihanoukville

stranden nattetid. alltid full av liv och ljus

hade mååånga galna partynätter i den här staden.

men också lugna biokvällar. bion är som ni ser minst sagt annorlunda från hemma. här har du en megastor fåtölj och fotstöd för dig själv.

blev en hel del mopedutflykter bland bergen.

fantastiska kvällar på stranden

en och en annan drink på eftermiddagarna...

som ni förstår har jag tappat precis allt vad det gäller bloggning. en god vän skrev att jag borde försöka ta upp det igen och visst förstår jag att en del av er är lite småintresserade av vad som händer i mitt liv. så.. okej, jag ska ge det ett försök vilket kan resultera i ett eller tio inlägg eller mer eller inga alls!

kort summering om vad som pågått sedan sist: jag har jobbat arslet av mig! :)

here we go..