törrt! skogsbrand, olycka eller så har en bensinmack sprängts sådär som dom gör på filmer
aeh.. bilduppladdningen vill inte riktigt samarbeta. så tur för er då så slipper jag sitta här och visa er meningslöa bilder och gå och lägga mig istället. för här är klockan 12 på natten. sjukt, hemma sitter ni och har söndagsfika. men jag har 25 grader utanför fönstret, vad har ni? snö! ciao
... så var jag framme! Det är omöjligt att beskriva känslan jag har i kroppen just för tillfället. förväntansfull och nöjd. När jag klev av planet i Perth fick jag en chock, nog för att det var varmt i bankok men där var jag ju aldrig utomhus. men shit, här var det som att gå in i en vägg. den härligaste känslan när man ska på solsemester! Nu kändes allt bara klibbigt och jobbigt för ett tag. sammanfattat tycker jag att resan gick utmärkt. Lite långsamt att vänta 5 timmar i stockholm, men väl på planet så sov jag som en stock i stort sett hela vägen till bangkok. Att irra omkring på bangkoks flygplats ensam var däremot inte så kul. jag fick en känsla av att bara vilja ställa mig och skrika och gråta och bara bli exkorterad till rätt gate! turligt nog så hittade jag en av mina resvänner (satt inklämd mellan en trevlig dam och en herre på flyget) som hjälpte mig lite lätt. sen fick jag promenera i nästan 20 minuter för att komma rätt. men rätt kom jag, och planet till Perth gick bra det också. lite jobbigt att sitta jämte en mastodontfet man som hade rethosta värre än gandhi! Han hade ju behövt två säten själv han! anyway så var passkontroll och scanning av både människor och väskor helt extrem här. det gjorde att jag missade min buss och fick åka Taxi in mot Perth tågcentral. Jag hann i tid men allt blev ungefär dubbelt så dyrt. men det har väl ingen dött av. Sista 2,5 timmarna på tåget var helt uttryckslösa. jag satt och stirrade rakt fram och tiden gick jättefort. ett tecken på trötthet? förmodligen! men jag lever, är framkommen till en familj som jag förmodligen kommer stormtrivas hos och som har en tokigt söt liten dotter!
undra om det alltid är så fint väder i bangkok Tog det här som ett tecken. med lite fantasi ser man att det är en delfin som molnen formar..
vem kan inte älska att vara ovanför molnen? jag förstår itne varför jag blir så fascinerad. men det är ju lika häftigt att se en stad från ovan som innifrån. på olika sätt såklart!
Sitter på Arlanda flygplats för tillfället. Fortfarande tom på känslor och en mage som är mer lik en ballong än någonsin. Jag borde ju utnyttja detta i alla satans köer, ”ursäkta släpp fram gravid snart förlösande kvinna”!
Skämt åsido. Första deletappen avklarad, den enklaste och kortaste. Eftersom jag knappt sov inatt så varken ser eller hör jag något, men skit i det. Jag har 10.5 timma på mig att sova mellan sverige och thailand. (förresten har jag bara fönsterplatser på alla flyg, hur bra är inte det då? Och ser jag rätt så ska jag åka med ett plan som har t v å våningar. Har aldrig hänt förut och för en flygfantast som jag är det här stort).
På hitvägen så hade jag allas vår egen Paolo Roberto på samma rad som mig, hade jag velat kunde jag tagit på honom. Men vafasen hade han trott om mig då? Jag fick nöja mig med ”se men inte röra”! Den där paolo, han ser lite lustig ut tycker jag och allt jag kan tänka på är Robinson och hur han säger LAG BRISE! Under flygturen kom jag också fram till att vi svenskar är ganska äckliga egentligen. Jag satt jämte en kvinna med utländskt ursprung, vi fick frallor på flyget och tydligen så fastnade hälften av den mellan hennes tänder. Där satt hon med sin tandpetare OCH en servett framför munnen förmodligen för att hon uppfostrats att inte vara äcklig. En helsvensk hade väl knappast suttit sådär? Det tror inte jag i alla fall. Kanske att några gör det diskret, men denna kvinnan hade praktiskt taget både tandpetare servett och händer i munnen för att dölja vad hon gjorde. Det såg ganska kul ut, men kanske trevligare för andra. Hade jag fått något mellan tänderna så hade jag säkert inte ens tagit tandpetaren, jag hade stoppat in fingrarna i käften och vevat runt istället till allt skulle vara borta. Men för mig är det egentligen inget äckligt. Veva på till man blir nöjd bara! Men det måste ju se äckligt ut liksom…
Sen finns det även familjer och människor av alla dess slag. Givetvis så anser man alltid att man själv är perfekt.. för det är alltid andra folk som gör ”fel”. Eller hur? Att stoppa upp en hel kö för att man inte har passen uppe när man mycket väl VET att passen skall visas till exempel. Hur irriterande är inte det? Eller när en familj hysteriskt står och gnäller på varandra för att den andre sätter på en lapp fel på väskan eller att ingen av dem vill hålla handbagaget för att det är jobbigt för dem? Sen finns det roliga familjer som klär sig i likadana kläder. Ett praktexempel stog en bit framför mig i den hära scanningkön. Pappan bar mörk blå jeans och illrosa pullover, likaså deras son. Mamman bar svarta byxor med en lite ljusrosare tröja oc hgiivetvis hade dottern liknande kläder. Så härligt för dem, de verkade gilla rosa i alla fall. Precis i detta nu så har jag en pappa och en dotter. Pappan ser lätt frånvarande ut medan dottern klänger på ryggstödet och försöker få kontakt med sin far. Får lust att gå fram och skrika mannen i ansiktet så han kan ta hand om sin irriterande dotter. Men han är väl för van för att ens höra henne.. vad vet jag!
Well well. Nästa gång jag skriver kan det hända att jag sitter i Australien. Eller så sitter jag i bangkok. Vad vet jag, på återseende. ciao
READY SET GO! då var det dags fifan. Har just i detta nu precis packat klart. tyckte det var bättre att gå upp tidigt och packa klart än sent och inte hinna packa alls. smart väl? Har sovit cirka 4 timmar inatt, men det räcker gott och väl för en som ska sitta still i över ett dygn för det är precis vad det tar att åka till andra sidan världen. Jag förstår inte riktigt vart min nervositet tagit vägen. Den sitter väl fortfarande i min jättelika ballongstressmage, men annars så känner jag mig cool-lugn. Det är väl bra det tänker ni, men jag misstänker att paniken kommer infinna sig då jag ränner runt på bankoks flygplats och försöker hitta rätt. jävla satan, det här kommer gå bra. måste måste måste intala mig själv att det kommer gå galant, så blir det nog inga probs. ni kan ju tänka på mig ikväll runt klockan 12 i alla fall, då springer jag runt som en tok och gör mitt bästa för att inte gå på fel plan.
shett! Igår hade jag i alla fall en supermysig kväll med mina favoritbrudar. Vi käkade langos (langos är heligt för mig, vilken jävla fantastisk mat!) såg lite på lets dance och solsidan. pratade mest i mun på varandra som vanligt. men det blev ett fint avsked. det är kompisar värda att stoppa ner i en liten guldask som man plockar upp när man känner för det. skulle behöva det under min resa neråt världen känner jag. men vafan, nu tror ni alla att jag inte vill reda MEN FYFAN VAD JAG ÄR NÖJD! på återseende folks, ciao
I övermorgon sitter jag på ett plan påväg väldigt mycket långt iväg. klockan 8 på morgonen lyfter jag, sen tar det väl en sisådär 26 timmar innan jag når fast mark i Perth och ytterligare ett par timmar tills jag är helt framme... jag förstår inte riktigt, jag har en halvpackad väska men det känns ju inte som att jag ska åka en meter utanför dörren! Min mage har i och för sig svullnat till tredubbel storlek, ett tecken på nervositet skulle jag tro? Men jag hade hellre kännt av riktig resfeber än den här kaggen, ser alldeles gravid ut. well well, fortsätter dricka vatten.
Jag arbetade sista "riktiga" arbetsdagen på ett tag idag. Det blev en lång dag, mest för att jag gått omkring och funderat en hel del. jag tänker för mycket. man kan ju önska att man en dag blir en person som slänger ner en t-shirt och ett par shorts i en påse och sticker iväg. men inte då. här ska man trycka i precis allt man hittar och gärna lite till, så blir det bra till slut. 45 kilos övervikt har väl ingen dött av.
a e h ! Det här kommer trots min förvirring säkerligen gå hur bra som helst. arbetskompisarna blev i alla fall glada över neger/choklad/cocos/pärlsocker/kallademvadduvill-bullarna idag. ciao
jag la ner. först och främst så har jag satt mig och gjort en lista. det är omöjligt att packa utan en lista. listan är min bästa vän. synd att den fyller ett helt A4-papper. Det är ett problem jag får ta tag i imorgon. ugh!
Imorgon arbetar jag sista dagen på ett tag. Känns fantastiskt för mig, och det ska bjussas på lite godsaker. tycker man kan vara värd det. Min syster och jag hade en liten tillverkningsstund i köket. det var härligt för oss. tjaddå!
tre dagar kvar och jag insåg just hur dum jag är som inte började packa för en vecka sedan. Jag vet med mig att jag måste ha moraliskt stöd från varenda människa som kommer i närheten och jag packar upp och ner och viker och viker upp flera tusen gånger innan jag är nöjd. och när jag tror att jag är nöjd så är jag i själva verket inte det. vad fan ska jag ha för skor med mig, bara ett exempel på min förtvivlan just nu....
seven days left. Fysatan vad det har snöat i natt. På sina ställen ligget det upp till en meter snö, och då överdriver jag inte det minsta! Jag var ute och skottade fram vedhögen och soptunnan för en stund sedan, mer än så hade jag inte kraft till. helt tokigt. förstårinte hur folk orkar med. Nu är det väl tid för mer städning, mamma och pappa åker till thailand på måndag och kommer säkerligen städa helt hysteriskt innan det. lite hjälp på traven är säkert uppskattat.
här har vi i alla fall en liten skit som är glad över snön.
yes, en vecka kvar. undra om jag kommer sitta och räkna ner tiden till hemresan också. hehe. inget jag ska fundera på nu eftersom det är ett tag kvar. Idag är det fredag, den heliga dagen har spenderats på jobbet och hemma framför brasan. det är omöjligt att vistas ute på grund av snöstorm! men det har jag inte ont av just idag. middag med mamma och pappa, lite vin och solsidan på tv. mer än så kan jag inte begära idag. jag känner mig fulländad.. eller något liknande i alla fall! det skulle inte vart fel om mr special var här med mig. men man kan faktiskt inte få allt här i världen. imorgon ska jag idka alkohol redigt ordentligt så jag riktigt känner att jag festat järnet ur årets vinter. för när jag kommer hem är det förhoppningsvis ingen snö längre. förresten så är jag 21 år när jag kommer hem, då är det fritt fram att åka till USA tycker jag! ciao
10 dagar kvar. inte begripligt alls. Jag fattar ingenting. Det känns som om jag ljuger när folk frågar mig när jag åker eller vad jag ska hitta på. Det blir ingen riktig verklighet i min skalle. Det kommer väl ta sisådär tre veckor, när jag vart på plats i två och en halv vecka, innan jag förstår vad jag gett mig in på den här gången. men ooh så spännande!
Veckan består av överdrivet mycket arbete. det gillas. jag ska aldrig mer klaga på att man får jobba mycket. att gå hemma en och en halv månad över julen var pain in the ass så att säga. tjipptjopp.
förresten så vill jag ha en t-shirt med det här trycket på. måste ordnas!
10 dagar kvar. inte begripligt alls. Jag fattar ingenting. Det känns som om jag ljuger när folk frågar mig när jag åker eller vad jag ska hitta på. Det blir ingen riktig verklighet i min skalle. Det kommer väl ta sisådär tre veckor, när jag vart på plats i två och en halv vecka, innan jag förstår vad jag gett mig in på den här gången. men ooh så spännande!
Veckan består av överdrivet mycket arbete. det gillas. jag ska aldrig mer klaga på att man får jobba mycket. att gå hemma en och en halv månad över julen var pain in the ass så att säga. tjipptjopp.
förresten så vill jag ha en t-shirt med det här trycket på. måste ordnas!
Det känns sjukt att det är 16 dagar kvar tills jag sitter på planet motAustralien. två veckor och lite till. Att få reda på en sådan här möjlighet och sedan strax över en månad senare dra iväg helt ensam har gjort att jag tycker att det är lite skrämmande. otroligt spännande såklart, men in i det sista kommer jag vara vrålnervös och intala mig själv en massa saker som att jag kommer missa alla flyg eller tappa bort mig på bangkoks flygplats eller att jag hoppar på fel plan och hamnar på fel flygplats. huh! lugna mig! Hoppas så många som möjligt av er hänger med mig via bloggen. det kommer bli galet. Jag har dock börjat bli orolig över hur/om jag kommer förstå australiensiska (!?). joo, jag vet att de pratar engelska. men jag har för mig att det är en helt annan dialekt än den vi skandinaver är vana vid. vi säger att det löser sig och så tänker jag inte på det mer. det var ett evigt klagande idag. när jag ändå är igång så kan jag ju berätta att jag haft molande huvudvärk sedan jag vaknade och att träningspasset nästan höll på att ta kål på mig. MEN imorgon är det fredag.
Jag är trött på försenade tåg! Det finns som sagt ingen man kan skylla på men gud vad grinig man blir. först fick jag vakna upp ensam (okej det fanns fem till människor i kupen som hade en förmåga att andas alldeles för högt eller röra på sig alldeles för mycket eller hosta alldeles för högt när man precis håller på att somna). Och hur mycket jag än ville så fick jag ingen puss i pannan eller mysig morgonkram när jag som mest behövde det. TYCK SYND OM MIG!
så.. jag har kommit fram till att det finns i alla fall något positivt med försenade tåg och det är väl att man helt enkelt inte kan göra någonting för att tåget ska komma fram fortare så då kan man sitta på sin vackra röv och göra precis ingenting. Stressad? äh, allt löser sig. musik och en choklad bit (min frukost idag) muntrar upp migtt kassa humör för tillfället. jag får sitta här och hoppas på att jag hinner med mitt tåg mellan Herrljunga och Borås och att jag även hinner hämta min kusin efter jobbet klockan 14. fan vad gött änna. ciao
Jag såg Foppa igår. det var härligt för mig. Jag missade dock att han blev skadad?! kort och gott, jag är inget fan av hockey och jag kommer förmodligen aldrig bli det heller. Men det var lite kul att titta på matchen luleå-modo ändå! Jag hejade tydligen på Modo och vi stod inträngda i en Modo-klack som gjorde några tappra(väldigt dåliga) försöka till att heja på sitt lag. Och se också hur det slutade. 4-1 till Luleå. så långt var jag med. sen vad ising, offside och powerplay var fattade jag inte alls till en början, då hade jag mest fullt upp att hålla koll på vart pucken höll till. sen fick jag lite förklarat för mig och då höll jag fokus fram till tredje perioden ungefär. Då tappade spelarna också fokus och började slåss och petade Foppa i ansiktet. slutsats: jag behöver mer än en hockeymatch för att fatta vad det hela går ut på (utöver isingen och slagsmålen) och chansen att jag går på ännu en match är väl ganska så minemal om jag inte befinner mig i Joels närvaro.
men det var ju trevligt trots allt...
Luleåklacken. dom hördes lite bättre än Modoklacken faktiskt "men det är ju bara för att Modo har bortamatch" jahaja okejdå det är så man tänker i en hockeyklack. Någon slags inledning där fyra tjejer stog och viftade med eld, sådär fascinerande faktiskt
Det biter i kinderna och det finns ingen möjlighet att du har känseln kvar i dina lår. Man fryser trots en outfit bestående av dubbla sockar, dubbla byxor, tre tröjor, jacka, mössa, halsduk och vantar. ett minus 17 på termometern här känns ändå 10 grader kallare än vad det hade vart om termometern stått på samma siffra hemma. Men det är en del av charmen med norrland, visst är det det.
