har haft en helt sjuk vecka ska jag tala om för er. uppstigning 4.30 måndag till lördag, 13 timmars arbete varje dag. det är sinnesjukt. men kroppen är van numera, så man biter ihop och jobbar som ett as i alla fall. det börjar bli riktigt riktigt varmt nu och bonnabrännan är komplett. jag är väldigt splittrad för tillfället. jag har så mycket planer så jag överväger att inte åka någonstans. Nya Zeeland över jul och nyår blir det inte. den planen sprack. Blir det då Melbourne (östkusten) för att fira jul med en australiensk familj, eller blir det Kambodja med min nuvarande lilla familj. Det är konstigt att det är billigare att flyga till Kambodja än till melbourne liksom. och det är underbara människor jag bor med så jag tvivlar inte på att jag skulle ångra mig. det känns som att jag inte vill "slösa" bort mitt visum, det är tajt om tid. trots att jag har ett halvår kvar (om jag stannar tiden ut vill säga) så har jag lite halvpanik för att det är så mycket jag vill göra. Fast å andra sidan har jag garanterat mitt andra års visum så det är faktiskt bara att åka tillbaka om jag känner att jag missar något. vad som känns viktigt att göra innan jag åker hem är att resa uppför västkusten, helst i bil. det är mitt mål numera. östkusten är inte så noga, alla är ju på den sidan redan. westcoast is the bestcoast, fast det är inte många som har insett det så de åker automatiskt till Sydney och har det härligt där. östkusten kommer bli nästa mål efter västkusten, fast det kanske tar ett år eller så innan jag kommer dit. bra ide. man kan inte få allt här i världen inte.

anyway. Igårkväll så ville jag på maskerad. det är ju halloween liksom. men vi kom hem från jobbet halv sju, våra tre nya inneboende hade lagat irslänsdk julmiddag så vi åt till vi sprack och sen var det sent och ngen riktig ork fanns till att klä ut sig. Väl inne i Bunbury vardet ganska lugnt, krogen var fullproppad fast det var kul. helt klart värt. idag ska jag sova vila äta och inte göra ett skit. man måste ta vara på de dagar man har ledigt.

har ingen aning om vad jag berättat för er och inte. jag vet knappt vad jag pysslar med längre, det är mycket på jobbet. varmt och alldeles för mycket flugor. dagens höjdpunkt inträffar då man lägger huvudet mot kudden och somnar på två sekunder. låter det skoj? det är det också. jag är skitnöjd. nu har man lärt känna de flesta man jobbar med och det är härligt när man kan vara social på arbetet, skratta dagarna i ända eller ha en seriös konversation med någon. dock existerar ju talsvårigheter och lätt missförstånd eftersom många jag arbetar med inte har så bra engelska. men ju mer man försöker desto lättare går det. idag åkte vi tidigt tidigt till en farm som ligger näära Perth, ca en timma från Myalup där utgångsfarmen är. vi skar och packade sallad hela förmiddagen fram till lunch. jag visste inte att det fanns så mycket olika sorters sallad men nu vet jag. tyvärr vet jag bara namnen på engelska, så vi lämnar det där. sedan åte vi tillbaka till Myalup och handplanterade sallad. det var inte alls roligt och ryggen höll på att gå av. men jag hade turen att arbeta med våran helgalna chef som låtsasgrät i en halvtimma och tyckte att det var dumt av mig att inte äta tabletter mot pollen eftersom jag snorar så fort de blåser. jag hade inte en tanke på att det ens excisterade pollen här, trots att jag är medveten om att näsan rinner en del då jag jobbar. men har jag inte brytt mig om det innan så ska jag väl inte börja bry mig nu heller. det är ingenting mot vad som händer mde huvudet och näsan när det är pollensäsong hemma!

weeell. kort update. igen. ska försöka bättra mig men det är inget löfte... det är dumt att avlägga löften som man vet att man inte kan hålla...

jag tror jag har fått halsbränna. har aldrig känt sån äckelkänsla i halsen/bröstkorgen förut. vad jag är stoppar i mig från vatten till mat så känns det skitäckligt och bränner/fräter som fan... halsbränna eller? så blir det kanske när man arbetar hårt, vad vet jag. irriterande är det i alla fall eftersom man är ungefär jättehungrig så fort man ska äta numera och vill bara häva i sig maten. men det går liksom inte. tips?

i alla fall. Metallicakonserten var helt vild. jag är himla glad att jag köpte en biljett och ooh. stog ungefär 3 meter från självaste james hetfield. nästan så jag svimmade när jag insåg det. dock så vet jag inte om jag kommer ha ståplats på en hårdrockskonsert igen. det var helt klart värt det, men mina ben var blåa, jag kände mig sönderslagen och det var sjukt jobbigt.. samtidigt som det var helt fantastiskt. jag lyckades hålla mig framme vid scenen i någon timma ungefär, sen blev det alldeles för påfrestande. ingen visar hänsyn (ja, det är ju självklart eftersom det är en konsert och alla vill vara längst fram) och jag hade ont i hela kroppen så andra halvan så nöjde jag mig med en plats precis utanför alla hysteriska fans där jag kunde hoppa och sjunga ifred. allt var över så snabbt, det var så himla kul. det går inte ens att beskriva. gå på en metallicakonsert så får ni se själva.

jag är helt slut som vanligt. sitter och äter mat och snart sätter vi på en film. hejs.

jag minns den dagen jag fick reda på att Metallica skulle komma och spela i Australien, jag hade precis bestämt mig för att försöka stanna kvar här i detta underbara landet istället för att åka hem och min plan var att försöka få biljett till Sydney. Nu är det så att jag inte ska längre än Perth, men jag ska DIT! vad var det jag sa. HUUUH!? hade jag haft någon att göra high five med nu hade jag gjort det, men alla är på jobbet. eller så hade jag velat sitta med min kusin någonstans och kört in en näve med chips i munnen och höjt näven i luften och flinat oemotståndligt härligt. det är liksom vår grej. men, i alla fall. jag är lycklig. den här veckan har faktiskt inte varit så bra, jag har haft sån extrem hemlängtan så jag var nästan redo att åka hem. fast jag vet att jag inte ska åka hem än, det går inte för sig. det är bara så att jag saknar så många människor där hemma. vad som är sorligt på ett sätt, bra på ett sätt, är att jag verkligen märkt vilka människor som är mina riktiga vänner. vilka som bryr sig om en och vilka som man alltid kommer att ha kvar hos sig förhoppningsvis livet ut. även jag kan vara dålig på att höra av mig till folk men jag gör mitt bästa, ett mail, ett ord, vad som helst kan göra en hel dag för min del. oj oj, skickar kärlek till alla er där hemma.

I alla fall. jag sitter inte här för att babbla om känslor och min kassa vecka. jag ville bara göra er avundsjuka, jag kommer ha en sån underbart bra kväll så det kommer inte vara sant. jag ville ha sovmorgon så jag inte blir trött klockan 21 inatt, men är man van att gå upp fem varje dag så känns faktiskt halv nio som en lång sovmorgon.

wooohoooo. Hetfield. ikväll är det du och jag. och resten av publiken.


såhär slappnar man av om man slutar tidigt en dag.

frukost med familjen dagen efter Jools 21-årsparty.

en av farmarna vi jobbar på. potatis.

ett av blomkålsfälten

sortera potatis i en stor maskin

arbetskamrater.

skära brockoli

nej det är inte kallt. men alla asiater har en förmåga att klara av att bära regnjacka och regnbyxor i 30 graders värme. vi eropeer klarar av att ha regnkläderna på fram till klockan nio ungefär. varför har vi gummistövlar och regnkläder? jo för att vattenspridarna är på på nätterna och vissa tider under dagen och har man inte vattentätt på sig då blir man väldigt våt.

ett av måååånga brockolifält.

vi börjar klockan fyra imorgon. jag ska upp tio över tre. omänskligt! så nu ska jag sova, trots att klockan bara är 20! natti.

hej. jag är hemskt ledsen för att det är dåligt med uppdatering men det är himla mycket jobb nu! minst 10 timmar om dagen (idag 12,) och det första jag tänker på när jag kommer hem är mat. sen täner jag på dusch och sen tänker jag på sängen. nu ska vi titta på film våran lilla familj här nere. jag återkommer  men jag lever!

hello där. sitter just nu i MIN s ä n g. förstår ni så underbart efter att ha suttit på en madrass i ett supersmutsigt hus i tre veckor. yes, jag har flyttat. med personerna ni ser på bilden i inlägget under. Sinead (uttalas shenejd) Guilliame (uttalas Geomme) ville flytta från det stället vi bodde på tidigare, och de övertalade mig och Jools ganska så lätt att hänga på dem. vi bor numera i samhället Binningup i ett jättegulligt hus med tre sovrum, ett tv-rum (med tv som fungerar! och dvd! och soffa! och två fåtöljer! och till och med en braskamin) ett kök med köksbord och stolar och fungerande tvättmaskin och en dusch som man inte får elektriska stötar av. ja ni förstår, jag är överlycklig. det är några dollar dyrare, men fortfarande för billigt för att vara sant. och jag har ett rum för mig själv. jösses, det känns bra det här.

har jobbat en 12-timmarsdag idag och är helt slut, jag var svart när jag kom hem. Jag har blivit flyttat från farmen till ett annat ställe. jag fick sparken... haha näe, det fick jag inte alls. Jag och Sinead är så bra arbetare så vi fick hederuppraget att jobba på grabbfarmen varnannan dag. vad jag menar med grabbfarmen är att de håller på att fixa till en gigantisk ny farm, och grabbarna står och skyfflar sand hela dagarna, sätter in rör och vattenspridare osv. vår uppgift de dagarna vi jobbar äär att se till så att allt bli rakt. du står praktiskt taget och skriker om grejer ska åt vänster eller höger osv. väldigt slött och superenkelt jobb, kan vara skönt med lite avbrott från hysteriskt grönsaksplockande faktiskt.

vad annars tro. har en och en halv dag ledigt från och med imorgon lunch. känns skönt. Jools fyller nämligen 21 så vi ska ha en stor BBQ och fest imorgon kväll och som vanligt är jag en av de som ska hålla i allt. men det kommer bli kul! och skönt med lite fritid eftersom jag jobbat sedan i söndags.

internet verkar snabbare i det här huset. förhoppningsvis kommer det upp lite bilder i det här inlägget. jag ska ta bilder på huset, lovar. och på farmarna. hejs


det här är historia. tack och lov!

har jag nämnt att vi har en helt tokig chef. det är 110% hela tiden, han skriker ena stunden och sjunger för full hals nästa. de nya asiaterna ser livrädda ut eftersom de inte förstår ett ord av vad han säger. och han trycker in 11 personer i en bil för 5 när vi ska åka någonstans. han är helt underbar. om man tar honom på rätt sätt. bra och bestämd och samtidigt helt galen. det blir många skratt åt och med honom varje dag. jag arbetar med bra människor, nästan alla är bra. en del asiater kan dock inte ett ord engelska mer än "good" "bad" och "fuck off" eftersom chefen säger fuck tre gånger varje mening ungefär. typisk australiensk farmare som gjort för många år ute på fälten.

en annan rolig man som vi jobbar med (man är olika crew varje dag men under en vecka hinner man jobba med i stort sett alla) heter Woodsi, eller han kallas det i alla fall. han gillar Göteborg tydligen, och sa att jag var "queen of broccoli" min första arbetsdag. han har jobbat på tok för länge här tror jag. det är roligt att se honom peka finger åt broccoliplantor eller fält, och också roligt att lyssna på hans påhittade historier som till exempelvis handlar om när han var med i vietnamkriget trots att han inte ens var född då. han kom fram till mig häromdagen väldigt seriös och sa att när man skurit brockoli tillräckligt länge så blir händer och fingrar så starka så man kan slita ut hjärtat på någon, eller strupen. efter det tittade han på mig allvarligt och sa att det kan vara bra att kunna för en svensk tjej. sedan återgick han till sitt hysteriska plockande/skärande. jag som är inne på min tredje vecka klarar precis av två rader av grönsaker själv, en på varje sida om mig. han gör 4 rader, och ligger före mig. helt tokig man. men rolig. det finns så mycket roliga personligheter häromkring. en tjej från hongkong till exempel som tagit efter georges (chefens) språk alldeles för mycket. hon säger no ordet fuck/fucking 5 gånger varje gång hon öppnar sin mun. det är kul att lyssna på.

gud vad jag skriver. nu ska jag kolla film sen sova. ja, jag är medveten om att klockan inte ens är åtta än. men jag börjar kvart över fem imorgon och kommer nog i vilket fall slockna inom en timma god eftermiddag på er därhemma.

förlåt jag vill jättegärna lägga upp bilder. men det står att ddet tar 2333 timmar och två minuter för en bild. det är inget skämt. jag ska försöka imorgon. krams

oj oj oj. för det första känns det som måndag, och för det andra har vi tvingats jobba i spöregn idag. och jättekall vind. det är trots allt fortfarande vår här så sånnadär bakslag får man nog räkna med. och grönsakerna behövde verkligen vatten efter 4 veckor med konstant klarblå himmel och minst 25 grader varje dag, och mår grönsakerna bra så mår vi också bra. men det var inte så kul. däremot måste det vart fel på klockan för dagen bara försvann, och nu sitter jag här med mormors raggsockar och tre tröjor för att få upp värmen i kroppen igen. det ska regna imorgon igen, vilket känns sådär. men är det fel på klockan imorgon igen så ska det nog inte vara några problem att överleva den dagen också.

i torsdags fick Guilliume (vet inte hur man stavar franska namn) och Sinead för sig att åka och campa. jag och Jools blev inbjudna och jag följde gladeligen med eftersom de skulle ner till ett ställe som jag alltid velat åka till. två och en halv dags camping, det var alldeles jättekul. första natten kom vi en bit nedanför Margaret River som ligger ca 1,5 timma från Bunbury söderut. vi stannade i en nationalpark och fixade en liten brasa, jag fick lära mig hur man sätter upp ett tält också. där satt vi och snackade skit tills det kom en gigantiskt djur och jag hoppade in och gömde mig i tältet. vi såg bara skuggan av detta gigantiska åbäke, och det skrämde live tur oss alllihopa. vi vet fortfarande inte vad det var. lite småläskigt. men djuret, eller saken som var där var förmodligen mer rädd än vad vi var.
dag två, fredag, åkte vi ner till Walpole, till "the trees of the giants" och gick på en slags hängbro uppe bland träden + att vi gick en annan vandring där de största träden jag någonsin sett fanns. det var riktigt häftigt. efter det så åkte vi till en annan nationalpark och slog upp tält och drack vin och spelade kort tills alla somnade. från och med nu så älskar jag camping. och jag älskar alla mina huskompisar, eller ja, tre av dem i alla fall. två dagar iväg från det skithålet vi bor i nu och jag kände mig som en ny människa men ny motivation till en sjudagarsvecka. kort och gott. det var härligt.

något annat fantastiskt som inträffat är att jag ska gå och se min framtida make i Perth om två veckor. James Hetfield, oj oj oj. METALLICA! tredje gången gillt och dessutom i australien. jag skuttar omkring på moln. vill skrika rakt ut så fort jag tänker på det. jag väntar bara på att biljetten ska anlända, så vågar inte riktigt ropa hej än. men om allt går som det ska så kommer jag vara världens lyckligaste. någonsin.

jag fick en dags paus från brockoli idag. har sprungit runt med en minimachete och skurit blomkål och kål ( heter det bara kål, tror det). cabbage på engelska i alla fall, och jag har inte fattat att det är kål förren det gick upp ett ljus för mig i eftermiddags och jag plötsligt förstod vad det var jag arbetade med. då man arbetar med blomkål eller kål så är man ett par stycken som skär, man går bakom eller jämte en traktor som har stora lådor baktill. i lådorna står två personer och tar emot från oss som skär och de ska stapla dem inne däri. jag arbetade bakom en väldigt illalluktande människa idag och det var jobbigt för mig. det förstörde ungefär halva dagen för min del, för jag och lukter är inte alltid bästa vänner. inte för att jag luktar speciellt gott när jag jobbar i 30graders värme.. men det här var inte okej. så illa får man inte lukta. nu får jag dålig karma när jag pratar illa om folk. men tänk er själva 11 timmar bakom en alldeles för svettig man som förmodligen också behövt tvätta sina käder åtminstonde EN gång den senaste månaden. äsch. jag blev van efter ett par timmar. dagen i sig har förövrigt vart den långsammaste hittils, just för att jag inte är van vid att skära så stora tunga saker. men snart blir jag van vid det också. hoppas jag får någon som uktar godare framför mig nästa gång! nej usch, karma var det karma! jag är snäll egentligen.

jag har fixat min del av rummet också. känner mig genast mer hemma trots de vita väggarna och det gråa betonggolvet. haha, de låter mer illa än vad det är tror jag! jag är nöjd över att jag är här. trots att verkligheten slår mig i ansiktet emellanåt och jag funderar över hur det blev såhär?! hur hamnade jag här? på en farm. på andra sidan jorden. det känns fantastiskt. nu är det sovdags. ytterliggare en tidig morgon väntar. hejs.

jag vet inte vad jag ska skriva riktigt men jag lever. hej på er. har vart här över en vecka nu och börjat vänja mig vid allt, framför accepterat att det går att sova på en madrass på golvet i världens minsta rum (som jag till och med delar med en annan tjej). det är skitigt men det är inget man bryr sig om efter en arbetsdag på 11-12 timmar. vilket är vad vi jobbar ungefär varje dag. på 5 dagar har jag jobat 59 timmar. det ni! och veckan är inte slut än. en vecka här räknas från onsdag till onsdag. i Lördags jobbade jag 12,5 timma, åkte hem och duschade, blev upphämtad av en vän som tog mig till Bunbury där det var avskedsfest.. igen. men två av de bästa lämnade usch usch. jag drack tre öl och sen hade jag fått nog av alkoholen, kroppen fick en chock och jag var redo att gå ut och dansa hela natten. vi dansade ungefär halva natten, åt kebab och satt och prata tills vi däckade allihopa. söndagen spenderades på Wander Inn med BBQ och trevligt folk.

kort summering. idag har jag skuri brockoli. det var härligt. nu ska jag duscha. jag luktar nämligen inte så gott nuförtiden.