världens sötaste Korean har åkt hem. visst ser hon ut som ungefär 17 år, hör och häpna hon är 31 och sa åka hem och gifta sig och skaffa barn. det var jobbigt att säga hejdå till henne för hon var hemskt ledsen. jag som redan är dålig på att säga hejdå visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. men det gick bra, hon kommer klara sig fint. men hostelet har förlorat sin lilla mamma som gillar att laga mat åt folk mitt i natten. Jag kommer sakna hennes helt otroliga personlighet och jag kommer aldrig glömma hur hon sa åt mickael att han är pervers häromdagen och jag kommer aldrig glömma hur ofta hon sagt att hon "envy you" för olika saker. haha gud, fina minnen fin människa!

när man haft världens sämsta dag så känns det bra att avsluta den på ett sätt som jag gjort. det verkar kanske konstigt men vad jag mår bra av är att lyssna på stenhög musik och göra precis vad som faller mig in. för att inte väcka resten av huset så resulterade det i städning av rummet och dans (någon slags dans i alla fall). känner mig helt fantastisk just nu. och den här låten har gått på repeat, verkar kanske lite fjantig men jag älskar den. den är fin. och sådär ska jag känna en dag.



alltså... inget college, ingen gammaldags bal eller så och verkligen inga hästar och inget vimseri. men annars så! och nä jag har inte slått i huvudet, jag lyssnar inte enbart på metallica. jag kan vara en mjukis jag också.

helgen var fin den. jobbig som vanligt för att jag jobbar tidigt och länge och envisas med att dansa tills klubbarna stänger kvällarna före. men som vanligt är det värt det enligt mig. blev inte mycket bildbevis, men här har ni litegrann mickael som helt plötsligt blev snäll och såg ut som en hund. ni ser Elia jag och Dana på Fitzys och jag är lika överdriven i mina gester som vanligt. sen kommer världens roligaste bild på Geomme och Anna men den är inte rolig för den som inte var med så ja. en bid på de två. sista bilden tycker jag är roligast. Olivier och Dana som är superkära och så ska jag komma in i bilden och vara med plus att jag ser mycket nöjd och mycket tipsy ut. självklart.

en timma på stranden och jag känner mig som en ny människa. nästan. det känns som om tiden rinner ur händerna på mig. Jag är fruktansvärt irriterad på alla farmar som finns trots att jag bara försökt med en. min inställning är helt åt skogen men ibland surfar man inte omkring på ett bananskal. tror helt enkelt att jag vaknade på fel sida imorse och sen har allt bara gått utför. men som sagt. börjar bli snäppet bättre och tur är väl det för det är inget skoj att ens titta på mig när jag är på fel humör. det har jag alltid fått höra att det ser ut som jorden gått under när jag är på minsta lilla dåliga humör. slutklagat. okej. imorgon blir det nya tag.

Det här skulle bli en fantastisk dag. istället sitter jag här och surar och det är världens sommar utanför.
anledning 1: farmjobbet var nästan kirrat, men bossen ringde är jag var hos doktorn dvs jag svarade inte och nu är hans telefon avstängd. tack för det
anledning 2: jag var hos doktorn för att kolla blodtrycket. Doktorn verkade trevlig, men nervös för han stammade hemskt mycket. det var svårt att komma därifrån för han erbjöd mig allt från lunch till boende som jag inte var det minsta intresserad av. ett plus var kanske att jag fick hela besöket gratis, men jag hade nog hellre skippat den obehagliga känslan och betalat för mig!
anledning 3: I bilen. jag ringer Nicky mycket fort för att kolla så hon var på sitt kontor. då hör jag syrener och ser massa blinkande lampor bakom mig. stoppad av polisen, håller på att skita i byxan och eftersom jag faktiskt inte visste att det är strikt förbjudet att prata i telefon när man kör bil här borta så var det inte så svårt att se oskyldig ut. en böter på 250 dollar ger dom dig om du pratar i telefon, men när jag nästan höll på att dö inombords så sa polismannen snällt att eftersom han vet att jag inte är härifrån så är det okej för denna gången. efter det vet jag inte hur jag kom hem för jag var fortfarande för nervös för att ens andas.

så den här dagen kan dra åt helvette. faktiskt.

kanske lite för glad, men visst har jag en ny fin klänning (egentligen en kjol men vad gör det när den kostade 2 dollar!)

Jag letade efter Madison i trädgården. jag hör att hon skriker "hiiiiiding" och får syn på hene såhär. dagens gapskratt och lagom bra gömställe.

leka med hundarna

sola

vila

försöka åka rutchkana!

varför lägger folk upp såna här bilder på facebook? och varför taggar dom en i bilden. ser dom inte att bilden är fruktansvärt ful? nog för att jag brukar vara sådär glad, men jag brukar inte vara så... grotesk förhoppningsvis. så nu undrar säkert någon varför jag lägger upp den här om jag nu tycker att bilden är så ful. men det ska jag berätta för er att det undrar jag också. godnatt

jag har inte själv fattat att det gått över ett halvår sen jag kom hit, men idag tog jag den här bilden;


jämför med bilden under som är tagen den 1 mars, andra dagen jag var här


hur mycket har hon inte växt? hon är ju ingen baby längre. jag får moderskänslor haha. ska mina barn också växa sådär snabbt så vill jag inte ha några. skämtåsido. det var allt jag hade på hjärtat.

jag kommer garanterat lämna den här underbara familjen och det här underbara huset innan september är slut. det känns sorgligt jobbigt skrämmande men faktiskt också helt fantastiskt. varför det undrar ni? har jag tröttnat? svar nej. men jag vill dra mig vidare innan jag blir för hemmastadd och innan det kommer bli allt för svårt att lämna OCh viktigast av allt. jag vill lämna familjen när jag känner att jag fortfarande trivs. det har ju vart tråkigt att lämna för att man är dötrött på det menar jag! så någon intresserad av att ta hand om världens goaste unge och volontära på delfincentret tro?

det här har vart världens längsta dag. Madison är sjuk och nu har hon säkert smittat mig för jag har världens huvudvärk, dessutom har hon tyckt om att leka med saker som man inte ska leka med idag. så jag är inte hennes favorit för tillfället heller. Vi sitter och tittar på Shrek som är världens bästa tecknade film(er) någonsin och det enda jag känner för är att lägga mig ner och avlida till imorgon klockan sex då jag har telefonmöte eftersom dagens telefonmöte inte blev av. sen vill jag åka och jobba, jobba och jobba. men det är mycket man vill här i världen. annars då, jag mår fint om man bortser från huvudvärken och så är jag i behov av mammas mat.

just nu vill jag vara ifred. det händer ju inte så ofta så jag får väl ta vara på det. hejs.

en av cellerna.

taggtråd och glas skulle hindra fångar från att rymma.

Fångarna var tvingade att spendera alla dagar utomhus, såvida de inte hade ett jobb. ca 1000 fångar var utan... har ni sett filmen Felon? gör det, då förstår man hur det måste sett ut på dagarna. i den här buren stog det alltid en polis och höll koll på vad som hände. de ingrep aldrig i något bråk eftersom de förmodligen skulle bli dödade då. det enda de gjorde var att skriva ner vem som bråkade och när det började och slutade. De fångar som straffades blev fastknutna med händer och fötter på en speciell ställning och blev slagna med en piska på ryggen. de berättade om en händelse då en fånge blev bestraffad med 24 slag. efter 17 slag avbröt doktorn (efter slag 3 är ryggen redan förstörd...) och för att undvika infektioner, men också för att göra det värre för fången så hällde man salt på ryggen och gnuggade in det. lagom skönt. fången togs till sjukstugan för att återhämta sig. när han var hyffsat okej så återstod fortfarande 7 slag.....


straffceller eller dödsceller. betedde du dig illa kunde de spärra in dig i de här cellerna i veckor. folk måste blivit psyksjuka där inne för de cellerna var klaustrofobiska!

rättsrum.

---

efter fängelsebesöket gick vi och åt fish n' chips på Fremantles populäraste resturang. mycket gott. alla australiensare har en förmåga att dricka kaffe till maten. det har smittat av sig..

sedan var det dags för hemfärd. Jag köpte en smoothie (tänkte enbart på Vickan under tiden jag drack den, hon är ju smoothiedrottningen där hemma :P ) och så får ni spana in mina snygga ringar.

idag då. ny vecka nya tag. ska börja med att gå ut och leka i solen. är inte på lekhumör alls. men jag kan inte sitta här heller. hejs.

Dagens höjdpunkt (förutom att jag hittade världens snyggaste ring på Fremantle market) var att gå rundtur i Fremantles fängelse. nu orkar jag inte riktigt dra hela historien men fängelset öppnade 1855 och stängde så sent som 1991, under denna tiden användes i stort sett samma metoder i slutet som i början. sista personen hängdes dock någon gång på 60 talet om jag inte minns fel. äsch, gå in här och läs om ni är intresserade vettja.


ingång till fängelset

nu skulle inte den här bilden vara här men det blev fel och jag orkar inte engagera mig riktigt. här är vi i mitten av huset där alla celler är. sammanlagt fyra våningar. det kändes som man stog mitt i en fängelsefilm, det ser exakt ut som på film.

om fångarna var tillåtna att få besök så fick de sitta på varsin sida om en glasvägg och prata i små bås. de hörde varande genom ett galler i nedre delen på glasrutorna.

Rum 1, fångarnas första syn i fängelset där de fick lämna ifrån sig alla kläder och värdesaker. dörren till höger leder in till duschrum nummer ett.

vaktplatser. enda ställena där de fanns vapen i fängelset. det innebar högrisk att ha på sig vapen nere bland fångarna eller i fängelset.


det här är ett av fönstren i fängelsets kyrka. titta där fönstret är "delat" och på den mittersta fönsterdelen så ser ni att man ser skepnaden av ett kvinnoansikte sett från sidan. En enda kvinna har blivit hängd i detta fängelset och det sägs att det är hon som avspeglar sig i rutan..

mycket allvarlig guide och kissinödig kille.



de här hinkarna var toaletter i cellerna och byttes endast en gång per dag. ända fram till då fängelset stängdes ner 1991 så användes dessa!


kommer mer uppdatering..

men vi var på ett museum i Fremantle idag, något slags historiskt sjöfartsmuseum. så fick man lära sig lite av den delen av historien också. sen att jag inte kommer ihåg vad holländarna gjorde eller vilken ö som blev hittad först eller hur skeppen var uppbyggda spelar inte så stor roll för mig!


det här är Leo och Angel. goa människor är det.

1,5 timma från Bunbury, utanför Perth ligger Fremantle. vilket otroligt fint ställe!

jag skulle testa min kamera och det resulterade i 14 såna här bilder..

och en sån här. göra grimaser på kort är nog medfött.
men vilken härlig kamera jag införskaffat mig!

eftersom jag inte är speciellt rik så blev det ingen cool canon superpowerdoubbleshot som man kan ha under vattnet och sånt. det blev en annan canon som kostade mig strax under tusenlappen, min boss fixade rabatt. han kanske har gått och blivit sjuk, han brukar inte vara sådär givmild. skämt åsido. ska vara mer förstiktig med den här kameran och inte tappa den i sanden... men jag och kamerar är som min bror och mobiltelefoner. de förbrukas ganska lätt! men min gamla goding har trots allt överlevt både en säsong på Rhodos och ett halvår här. inte dåligt det inte!

det är synd att min dator håller på att avlida också. för jag kan inte installera skivan som är till kameran på grund av att den dära cdgrejen inte får skivorna att snurra. jag fattar ingenting. det löser sig nog. ikväll ska jag dansa. med min nya kamera. hejdå.


så här ser den rackarn ut. inte så pjåkigt alls tycker jag!