har jag nämnt att vi har en helt tokig chef. det är 110% hela tiden, han skriker ena stunden och sjunger för full hals nästa. de nya asiaterna ser livrädda ut eftersom de inte förstår ett ord av vad han säger. och han trycker in 11 personer i en bil för 5 när vi ska åka någonstans. han är helt underbar. om man tar honom på rätt sätt. bra och bestämd och samtidigt helt galen. det blir många skratt åt och med honom varje dag. jag arbetar med bra människor, nästan alla är bra. en del asiater kan dock inte ett ord engelska mer än "good" "bad" och "fuck off" eftersom chefen säger fuck tre gånger varje mening ungefär. typisk australiensk farmare som gjort för många år ute på fälten.

en annan rolig man som vi jobbar med (man är olika crew varje dag men under en vecka hinner man jobba med i stort sett alla) heter Woodsi, eller han kallas det i alla fall. han gillar Göteborg tydligen, och sa att jag var "queen of broccoli" min första arbetsdag. han har jobbat på tok för länge här tror jag. det är roligt att se honom peka finger åt broccoliplantor eller fält, och också roligt att lyssna på hans påhittade historier som till exempelvis handlar om när han var med i vietnamkriget trots att han inte ens var född då. han kom fram till mig häromdagen väldigt seriös och sa att när man skurit brockoli tillräckligt länge så blir händer och fingrar så starka så man kan slita ut hjärtat på någon, eller strupen. efter det tittade han på mig allvarligt och sa att det kan vara bra att kunna för en svensk tjej. sedan återgick han till sitt hysteriska plockande/skärande. jag som är inne på min tredje vecka klarar precis av två rader av grönsaker själv, en på varje sida om mig. han gör 4 rader, och ligger före mig. helt tokig man. men rolig. det finns så mycket roliga personligheter häromkring. en tjej från hongkong till exempel som tagit efter georges (chefens) språk alldeles för mycket. hon säger no ordet fuck/fucking 5 gånger varje gång hon öppnar sin mun. det är kul att lyssna på.

gud vad jag skriver. nu ska jag kolla film sen sova. ja, jag är medveten om att klockan inte ens är åtta än. men jag börjar kvart över fem imorgon och kommer nog i vilket fall slockna inom en timma god eftermiddag på er därhemma.

förlåt jag vill jättegärna lägga upp bilder. men det står att ddet tar 2333 timmar och två minuter för en bild. det är inget skämt. jag ska försöka imorgon. krams

oj oj oj. för det första känns det som måndag, och för det andra har vi tvingats jobba i spöregn idag. och jättekall vind. det är trots allt fortfarande vår här så sånnadär bakslag får man nog räkna med. och grönsakerna behövde verkligen vatten efter 4 veckor med konstant klarblå himmel och minst 25 grader varje dag, och mår grönsakerna bra så mår vi också bra. men det var inte så kul. däremot måste det vart fel på klockan för dagen bara försvann, och nu sitter jag här med mormors raggsockar och tre tröjor för att få upp värmen i kroppen igen. det ska regna imorgon igen, vilket känns sådär. men är det fel på klockan imorgon igen så ska det nog inte vara några problem att överleva den dagen också.

i torsdags fick Guilliume (vet inte hur man stavar franska namn) och Sinead för sig att åka och campa. jag och Jools blev inbjudna och jag följde gladeligen med eftersom de skulle ner till ett ställe som jag alltid velat åka till. två och en halv dags camping, det var alldeles jättekul. första natten kom vi en bit nedanför Margaret River som ligger ca 1,5 timma från Bunbury söderut. vi stannade i en nationalpark och fixade en liten brasa, jag fick lära mig hur man sätter upp ett tält också. där satt vi och snackade skit tills det kom en gigantiskt djur och jag hoppade in och gömde mig i tältet. vi såg bara skuggan av detta gigantiska åbäke, och det skrämde live tur oss alllihopa. vi vet fortfarande inte vad det var. lite småläskigt. men djuret, eller saken som var där var förmodligen mer rädd än vad vi var.
dag två, fredag, åkte vi ner till Walpole, till "the trees of the giants" och gick på en slags hängbro uppe bland träden + att vi gick en annan vandring där de största träden jag någonsin sett fanns. det var riktigt häftigt. efter det så åkte vi till en annan nationalpark och slog upp tält och drack vin och spelade kort tills alla somnade. från och med nu så älskar jag camping. och jag älskar alla mina huskompisar, eller ja, tre av dem i alla fall. två dagar iväg från det skithålet vi bor i nu och jag kände mig som en ny människa men ny motivation till en sjudagarsvecka. kort och gott. det var härligt.

något annat fantastiskt som inträffat är att jag ska gå och se min framtida make i Perth om två veckor. James Hetfield, oj oj oj. METALLICA! tredje gången gillt och dessutom i australien. jag skuttar omkring på moln. vill skrika rakt ut så fort jag tänker på det. jag väntar bara på att biljetten ska anlända, så vågar inte riktigt ropa hej än. men om allt går som det ska så kommer jag vara världens lyckligaste. någonsin.

jag fick en dags paus från brockoli idag. har sprungit runt med en minimachete och skurit blomkål och kål ( heter det bara kål, tror det). cabbage på engelska i alla fall, och jag har inte fattat att det är kål förren det gick upp ett ljus för mig i eftermiddags och jag plötsligt förstod vad det var jag arbetade med. då man arbetar med blomkål eller kål så är man ett par stycken som skär, man går bakom eller jämte en traktor som har stora lådor baktill. i lådorna står två personer och tar emot från oss som skär och de ska stapla dem inne däri. jag arbetade bakom en väldigt illalluktande människa idag och det var jobbigt för mig. det förstörde ungefär halva dagen för min del, för jag och lukter är inte alltid bästa vänner. inte för att jag luktar speciellt gott när jag jobbar i 30graders värme.. men det här var inte okej. så illa får man inte lukta. nu får jag dålig karma när jag pratar illa om folk. men tänk er själva 11 timmar bakom en alldeles för svettig man som förmodligen också behövt tvätta sina käder åtminstonde EN gång den senaste månaden. äsch. jag blev van efter ett par timmar. dagen i sig har förövrigt vart den långsammaste hittils, just för att jag inte är van vid att skära så stora tunga saker. men snart blir jag van vid det också. hoppas jag får någon som uktar godare framför mig nästa gång! nej usch, karma var det karma! jag är snäll egentligen.

jag har fixat min del av rummet också. känner mig genast mer hemma trots de vita väggarna och det gråa betonggolvet. haha, de låter mer illa än vad det är tror jag! jag är nöjd över att jag är här. trots att verkligheten slår mig i ansiktet emellanåt och jag funderar över hur det blev såhär?! hur hamnade jag här? på en farm. på andra sidan jorden. det känns fantastiskt. nu är det sovdags. ytterliggare en tidig morgon väntar. hejs.

jag vet inte vad jag ska skriva riktigt men jag lever. hej på er. har vart här över en vecka nu och börjat vänja mig vid allt, framför accepterat att det går att sova på en madrass på golvet i världens minsta rum (som jag till och med delar med en annan tjej). det är skitigt men det är inget man bryr sig om efter en arbetsdag på 11-12 timmar. vilket är vad vi jobbar ungefär varje dag. på 5 dagar har jag jobat 59 timmar. det ni! och veckan är inte slut än. en vecka här räknas från onsdag till onsdag. i Lördags jobbade jag 12,5 timma, åkte hem och duschade, blev upphämtad av en vän som tog mig till Bunbury där det var avskedsfest.. igen. men två av de bästa lämnade usch usch. jag drack tre öl och sen hade jag fått nog av alkoholen, kroppen fick en chock och jag var redo att gå ut och dansa hela natten. vi dansade ungefär halva natten, åt kebab och satt och prata tills vi däckade allihopa. söndagen spenderades på Wander Inn med BBQ och trevligt folk.

kort summering. idag har jag skuri brockoli. det var härligt. nu ska jag duscha. jag luktar nämligen inte så gott nuförtiden.

Tredje dagen av farmarbete klart, och jag har hunnit bränna näsan och ryggen nu också. Men det gör la inget. Har sträckt armen eller dylikt idag. Kan inte vrida på den liksom, arbetsskada! Inte vet jag, eller så blir det så när man inte är van vid att skära brockoli en hel dag. Det är löning imorgon. Det känns fantastiskt. Det är bara för tre dagar, men så har jag jobbat 33 timmar på de här dagarna också så det borde bli ganska bra tycker jag. Vi får förmodligen söndag ledigt så jag kan åka in och säga hejdå till partypinglorna i stan (Bunbury). Usch. Ännu mer hejdå. Jaja. Jag borde ju vara van vid det här laget. Jag har börjat acceptera att jag bor i ett skithål, och att jag sover på golvet. det går fint, och det är inte så farligt som det ser ut faktiskt. Nu har ni inte sett hur det ser ut, men jag ska lägga upp en bild när jag är stark nog att ta fram kameran.

 

Såhär har och kommer dagarna se ut i stort sett: gå upp mellan 4-6 beroende på när man slutar. I regel kommer man hem runt 18. då duschar man, snackar skit, lagar mat och lunchlåda, sen sitter jag här ett stund och sen somnar man. Igår somnade jag runt halv nio. Man däckar så fort man stänger ögonen. Det är inte mycket fritid, men på något sätt så hatar jag inte det. Inte alls. Det är mycket taiwaneser och asiater. Men de är i överlag supergulliga och roliga, och de arbetar hårt som fan. Vilket gör att man är helt slutkörd runt lunch, men det är bara att bita ihop, dagarna bara försvinner. Jag hoppas min kropp blir van snart. För varenda del i hela kroppen värker. Skönt tänker ni, men det gör liksom ont. Jag kan som sagt inte vrida på min högerarm så jag vetifan hur det ska gå imorgon. Vi får se. Tur att jag inte gnäller i onödan. Fast nu hade jag velat vara hemma och få klaga av mig lite. Men men, det är samma för alla som är här. Alla blir trötta och varma och yra.

 

Och ja. För en gångs skull så dricker jag ca 2 liter vatten om dagen, om inte mer. Bra skit.

mycket farmprat. men just nu så händer inte mycket mer skoj ^^,

ja. har jobbat två dagar och det känns helt okej. kroppen är slutkörd och ryggen gör mer ont än vanligt och för att inte tala om ryggen. men det är sådär i början för alla kan jag tro. det går väl över efter en vecka eller två

alltså jag försöker och försöker. men internet vill inte visa er några bilder. inte för att jag tagit några speciella men.. ja, det tar väääldigt lång tid att ladda upp, och när man väntat vääldigt länge så bestämmer sig dongeln för att logga ut. så numera kommer det bli en tråkig blogg. utan bilder, och bara farmprat. KUL VA? :D

kom just på att jag inte alls börjar om 45 minuter. utan 1 timma och 45 minuter. jippi. kanske borde joina spindlarna och försöka sova en timma eller så. vad deprimerad jag blev. förresten en av mina drömmar handlade om att min mamma kom hit för att hjälpa mig att städa. förmodligen eftersom jag pratade med henne igår och hon sa precis det där. hon kom bärandes på en stor dubbelsäng fast med tre våningar och började helt maniskt försöka få in den i huset och jag gjorde allt jag kunde för att hjälpa men det gick inget vidare. inne i huset var det brakfest med massa personer som jag känner igen. och mamma bara städade och städade. sen blev jag väckt. men det var ju skönt att träffa mamma inatt i alla fall.

första natten. intryck: jag vill inte mer. det är extremt lyhört och jag har haft psykiskt sjuka drömmar, så det är inte så konstigt att jag känner ångesten komma krypandes. det första jag såg när jag öppnade ögonen idag var en stor härlig spindel på väggen. eftersom jag sover på golvet så är jag i samma höjd som dessa vänner. mysigt va. sen att jag blir väckt för att min roomie inte fattar att vi skulle börja olika tider är inte heller så härligt. och när man lämnar ett rum med en person som försöker sova så släcker man lampan.. eller? och man trampar inte omkring på sin roomies madrass bara för att den ligger på golvet. oooh, skönt att få slänga ur sig lite aggressioner. tack ska ni ha för att ni lyssna.

nu är det frukost som gäller. på en lång lång arbetsdag har vi en rast. lunchrast. uscha, nervös är jag också. borde inte vara det men nu blev jag jättenervös. wish me luck, mitt liv som farmare börjar om 45 minuter. undra om jag kommer överleva eller om jag åker hem om en vecka. återkommer med det. godnatt på er därhemma, gomorgon australia.

Så. Jag är utflugen och känner att jag landade sådär. Jag var varnad om att boendet skulle vara skitigt. Men att det skulle vara SÅ sketet är helt otroligt. Jag delar rum med en tjej som heter Jools som är schysst osv. jag ska sova på en madrass på golvet... ergonomiskt och härligt. Toalett och dusch är ungefär.. jätteäckliga. Tur att jag bodde sketet när jag jobbade på Rhodos, för annars hade ja fått spyattacker här. Jobbet börjar imorgon 6.45 och runt 10-12 timmar framåt. Förstår ni att det här är som ett slag i ansiktet? Från att bo med en fantastisk familj där jag varken behövt handla eller laga mat speciellt ofta, där det är fräscht och man kan gå på toa utan att dö. Men fasen, jag ska inte klaga utan att ge det en chans. Och jag kommer inte spendera mer tid i huset än då jag ska sova. För man jobbar äter och sover i stort sett och det är jag inställd på redan så nu får vi se om fröken Svantesson har det rätta psyket också. Har man en inställning om att man fixar allt så gör man det. Helt enkelt. Tack och hej. Och nej, ni får kanske inte några bilder på mitt rum eller vart jag bor. Jag vill inte ge min mamma en hjärtattack :)

 

internet fungerar sådär. efter försök på en timma gick det. vet inte hur det blir i fortsättningen. bara att hålla tummarna!

mitt rum är städat och väskan är packad. förstår inte riktigt själv hur jag kom upp imorse och gjorde allt jag skulle. men jag lyckades och jag är numera raderad härifrån i stort sett. det känns bra. lite ångestframkallande att lämna vad som vart 7 fantastiska månader. men det är dags nu. vi lär märka ganska snart om internet fungerar där borta eller inte. har möte med chefen runt klockan 2. spännande. om vi inte hörs på tre månader så är det för att internet inte existerar. haha hejs.

allt detta + mer ska ner i min ryggsäv var det tänkt. ehm, nae! jag behöver en kurs i backpacking-packning. någon frivillig? snälla.

här sitter jag och är alldeles svettig och äcklig. anledning: det är 50 grader ute vilket jag inte fattade imorse så jag tog på mig leggins och långtröja. hela Bunbury verkar ha ledigt (eftersom det är långhelg) och alla ska in i samma affärer som jag. Jag har shoppat upp hela min förmögenhet (okej det var inte så mycket men ändå!) så nu behöver jag veckans lön för att klara mig till nästa vecka. sen vettifan, förhoppningsvis får man lön varje vecka från farmen så jag kan klara mig. oroa dig inte mamma. Jag är numera en stor ryggsäck, en sovsäck, tallrik-bestick-mugg-kit, arbetsbyxor, arbetshandskar, stövlar, två luvtröjor, en annan tröja och två t-shirts rikare. nödvändiga saker som jag var i stort behov av då jag inte har med mig skogshuggargrejer. till och med jag inser att två luvtröjor var väldigt onödigt nu i och för sig eftersom jag kommer arbeta i 45 grader inom en månad... men jag tänkte inte så långt och de var billiga. får inte glömma att jag köpte internet, telefonkort, tops och andra nödvändigheter. förhoppningsvis får jag igång internet därborta, annars har jag kastat 400 kr i sjön. jag är inte alls säker på om det kommer funka eller ej. men det märker vi. det kommer inte bli lika tajt med uppdateringar förmodligen. men jag ska försöka. nu ska jag börja rensa min superhärliga garderob och sålla bort resten av alla grejer och kanske passa på att slänga alla byxor med hål i, eller alla tröjor som jag använt en miljon gånger sedan jag flyttade hit som tappat både färg och struktur.  eller så tar jag med mig allt det där och sliter ut det lite till på la farma. och vart ska jag göra av alla "finkläder", först nu fattar man att jag haft med mig onödigt mycket. måste säga adjö till mina älskade vita converse som knappt håller ihop längre. separaionsångest. jaja. hej då.

jag vet inte vad jag gett mig in på. Innan jag åkte hemifrån var jag inte inställd på det här riktigt, det var det nog ingen som var när jag åkte  förutom en jobbkamrat som hade "På känn" att jag inte skulle åka hem efter mina tänkta tre månader. Det blev som hon trodde och det är jag väldigt glad för. Jag har spenderat 7 underbara måndaer i Bunbury, i en familj som blivit som en andrafamilj här borta och som jag vet alltid kommer ställa upp för mig. det slog mig när vi var uppe på kullen idag att det fördmodligen vi var sista gången vi var där tillsammans, jag Madison och hundarna. allt blev så verkligt på något sätt, jag ska åka till en farm och jobba tio timmar om dagen 6 till 7 dagar i veckan och jag gör det frivilligt?! jag ska lämna mitt trygga fågelbo här. hoppa ut från det och se om jag lyckas flyga eller inte. men det känns faktiskt jättehärligt. men vad jag kommer sakna att bo här. vad jag kommer sakna att bo i Bunbury! dags att blicka framåt, tre månader på farm är vad som behövs för att få sitt andra års visum vilket jag är ute efter. jag är ganska säker på att jag kommer vilja åka tillbaka hit så fort jag kommer hem nämligen.  jag blir klar strax före jul och nyår och då skulle jag vilja resa längs västkusten, helst innan nyår eftersom jag vill fira nyår i Melbourne med en god vän. men det är bara planer och drömmar än så länge. det finns så mycket OM och MEN. så jag tar det som det kommer. min mamma är väl inte så glad (ingen i familjen eller släkten eller vännerna) över att jag kommer stanna mycket längre än väntat. men har man chansen så får man faktiskt passa på! jag kommer aldrig ångra mig, och hur mycket jag än älskar och saknar alla därhemma så är det här jag vill vara just nu! hade jag låtit saknaden få bestämma så hade jag vart hemma för längesedan. min familj och riktiga vänner kommer finnas kvar där för mig och det är det som är så himla bra.

nog om förvirrigheter. Jag firar att min sista dag som Nanny är över med Cola, ostringar och julmusik. (jag har en enorm förkärlek för julmusik och har alltid haft. ska bli fantastiskt med en jul med 35/40 grader)

YES! dom sa ja. jag ska flytta. på söndag. det känns jättekonstigt men jättebra. helt plötsligt har jag bara 4 dagar på mig att köpa grejer till farmjobb, köpa ryggsäck, packa, slänga saker, städa mitt rum, säga farväl till familjen och hundarna och mer och mer och mer. jag förstår nog inte riktigt att jag ska lämna det här som vart mitt hem i snart 7 månader. Men som jag sagt, det är på tiden. ska jag hinna med allt jag planerat utan att min mamma ska bli helt gråhårig (sagt av henne själv) där hemma så får jag sätta fart snart. det här blir bra. det kommer bli tre tuffa månader tror jag, mycket slit, mycket jobb, långa dagar och lite ledighet. men upplevelsen och erfarenheten gör det värt det. ska se om jag kan köpa ett bärbart bredband att använda där borta i skogen, för det finns inga datorer eller internet. vi får se. vad rörigt det här blev. men jag är lite rörig i huvudet just nu. snart sticker jag iväg på middagsdejt med Taiwaneserna och Elia. gott. hejs.