Jag har inte så mycket att skriva nuförtiden verkar det som. sanningen är att jag har massvis att skriva, men det blir bara inte så att jag gör det. orsäkta maj! Jag tycker själv att så fort jag skriver så verkar jag klaga över något, som idag. jag ligger inne med feber och tandont (visdomständerna kommer sent för vissa :/ ) men det är inte så kul för er där hemma i vinterlandet att veta. så jag ska låta bli att göra ett deprimerande inlägg om det. en sak kan ni få veta, jag gick och la mig när jag kom hem från jobbet igår, kroppen tar tydligen stryk av att gå på värktabletter fyra dagar i rad och ignorera feber. jag sov i sträck från klockan halv fem till klockan 6 imorse. snacka om att jag borde ha en utvilad kropp. febern sitter där den sitter, men den försvinner nog efter en dg av att göra absolut ingenting.

den senaste veckan har farmen börjat återställa sig till sitt normala igen. inte fullt ut dock, många har fått stanna hemma flera dagar i veckan, men jag hör som tur är till de som får jobba. anledningen är planeringsfel och väderförhållanden. det har tydligen vart den torraste och varmaste våren på riktigt länge, och de säger att sommaren (börjar i december, shit redan december om en vecka) kommer vara en av de hetaste på länge. förlite regn och för mycket sol resulterar såklart i defeta grönsaker. så som torr brockoli som inte kan säljas, "bränd" sallad som inte går att säljas, "överväxt" selleri som inte går att sälja, blomkål som blommar 4 veckor gamla istället för att växa till 8 veckor gamla så de ska vara mogna = de går inte att sälja, Kål som bli attackerad av sniglar och andra äckliga djur så det inte går att sälja. ja ni hör ju, tuffa tider för farmarna, och stackars alla australiensare som inte kan ge sina barn tillräckligt med grönsaker...

annars så flyter livet på ändå. jag har inte drabbats av solsting då andra har gjort det vilket innebär att till och med jag kan lära av mina misstag. vi jobbar och sliter och jag har kommit fram till att handplantering inte riktigt är vad jag tycker om mest av allt här i livet. Idag måste jag ligga inne trots 29 grader så inte min feber blir värre, tackar den som upfann internet med hela mitt hjärta. jag har ett svensk hjärta vilket innebär att man får dåligt samvete om man ligger inne och det är strålande sol ute.. fast här blir det en annan grej. men ändå. det kliar ända ut i tårna, jag vill till stranden och bada. men nej. lyssnar på så hög musik som huvudvärken tillåter och försöker dricka flera liter honungsvatten istället.

nu ska vi se om jag har lite bilder att visa!


vårt fina fina hem.

Känguru. första bilden jag har på en vild känguru, men nu är till och med jag ganska "van" vid att se vilda kängurur. men de är fantasikt ståtliga djur. stora och starka, och grymma. men farliga också. den häftigaste gången var nog när jag och Jools en morgon väntade på att bli uppplockade av chefen så kom det en Känguru hoppandes på vägen bara några 50 meter från oss, stannade upp och stog och titta på oss ett bra tag. skitcool känsla, jag kanske redan har berättat det en gång med svårt att glömma!

äckliga spindlar har vi gott om. dock bara ett fåtal är giftiga!

Lite bilder från Sineads och Francescas Grillfest.

haha han i rött är Leo, en legend numera. En del Taiwaneser är varken bra på engelska eller på att tåla sprit. men han är rolig, och säkerligen farmens lataste arbetare. haha gud.

svårt att inte älska livet när man springer runt och fjantar sig i solnedgången som om man vore 10 igen

Parkfield är nog en av de största farmarna vi arbetar på, mestadels olika sorters sallad och selleri plockar vi här.

ett av monstrena vi kör här.

Kristin och Francesca.


specialbeställningar som går direkt till affärer plockas i småtubs.

Vinnie packar isbergssallad.

lunchrast. Francesca Kristin och Jools.

Mirra och Carol packar en annan sorts sallad i småtubs. heter denna salladen coz på svenska också?

allt som allt en lyckad kväll. se bara på den här solnedgången. yum.

yes. så är det. kanske inte precis just i rumpan, men på den. ingen större skada skedd dock. har ett rött streck efter kniven, tur att jag hade mina braiga arbetsbyxor på mig. sånt händer, vi plcokade kål. och kål har riktigt grov "stam" ska ni veta. så man måste ta i ganska så mycket, och idag varr vi lite för många som gick efter traktorn och hade enbart en rad var. otast går man emellan två rader och måste plocka på båda sidorna om sig. men idag var det inte så och jag lyckades böja mig ner samtidigt som tjejen bakom/jämte mig gjorde ett hysteriskt sving med sin kniv och där var min rumpa ivägen. otur. fast tur också. jag skrattade åt det, måste ha sett roligt ut! och det gjorde inte alls ont. däremot förra veckan så var det hela 3 olyckor med kniv. taiwan-eva snubblade bland brockolin och landade med tummen på sin kniv. detta resulterade i 5 stygn. evas syster taiwan-kathy högg blomkål men missade brockolin och träffade handleden istället vilket resulterade i 3 stygn. Italienaren Sergio är nog värst.. när man plockar kål så tar man tag "runt om" kålen ovanifrån så händer omsluter själva kålen. sen så måste man hugga hårt som sagt... han hade två fingrar i vägen. AJ! han liksom salade av sina två fingertoppar på tvären. så naglarna och även en bra bit av toppen försvann. han ville inte åka till doktorn men har precis börjat jobba igen pga smärta. det såg inte alls skönt ut. stackarn. så ja. att få en machete lite lätt på rumpan är ingenting mot vad som kan hända!


här har ni vår chef George, den stora bebisen. och Kristin!

det fortsätter se lugnt ut på jobbet. jag är inte speciellt orolig över det, om någon vecka kommer vi jobba arslet av oss igen. Idag jobbade vi bara halvdag, tur var väl det eftersom första 3 timmarna så handplanterade vi sallad. handplantering är verkligen inte det minsta kul, man har mjölsyra i baksida lår och rumpa efter 10 minuter ungefär och det fortsätter pumpa tills man är klar. ingen av oss kommer kunna gå imorgon, eller använda våra tre fingrar på höger hand. då manhandplanterar går man med ett slags block med plantor, och så "rycker" man ut plantan med långfingret och pekfingret (precis som när man skojar med små barna tt man tar deras näsa), och så trycker man ner plantan i marken där en maskin redan gjort små hål i jorden och så trycker man till med tummen. föreställ er själva att gå sådär i 3 timmar så kommer ni också klaga på mjölksyra. Men vi var många personer idag så det gick snabbt, 3 timmar är väl inte så mycket egentligen. eller jo! när man handplanterar är det mycket.

i alla fall. allihopa slutade klockan 12 vilket var perfekt eftersom det är födelsedagsBBQ ikväll och jag har redan hunnit med en powernap på 45 minuter. snart ska vi åka in till Bunbury och handla mat samt plocka upp en fransk hobbit som ska våldgästa vårt tvrum i natt.

nu ska jag äta upp min megaportion med korv och potatismos. oh vad gött! hejs.


den här bilden är en perfekt besskrivning på vår kroppsställning dagarna i ända :)

mycket glad tjej på morgonen. nervös också!

vi åkte till Perth där konserten ägde rum. där hamnade vi på förfest redan klockan 14 på eftermiddagen. jag och 7 kiwis. (kiwis är folk som kommer från Nya Zeeland).

jag mycket mer nervös inför konserten och en Kiwi som ser lite lagom nervös ut han också.

mer kiwisar

den här bilden hamnade fel. men det är runt 12 på dagen när vi anlände till hotellrummet. det var redan folk som köade utanför arenan vid det laget, en halvtimma senare var kön ganska lång.

det här är alltså hur nära jag lyckades stå i ungefär 1 timma, ca 2 meter till scenkanten.


oj oj oj! går inte riktigt beskriva känslan.



ungefär så svettig var jag från start till slut. och så lycklig var jag också. har ingen aning om vem kompisen i hörnet är. men han ser väldigt onykter ut i alla fall.

lite irriterande när jag tvingade mig själv att kliva ett par steg bakåt då jag kände mig svimfärdig och helt mörbultad efter första timman. de slängde upp folk i luften så man fick lite problem med att se. men det var skoj ändå!

den årliga vårfestivalen i Binningup, det lilla samhället där vi bor. Geomme och jag var lediga och gick dit och tog oss en titt. mest attraktioner för småbarn. men det var kul att gå och titta i alla marknadsstånd och jag köpte mig en hatt och två ringar (som inte finns på bid än).

det kan faktiskt inte bli bättre än såhär. farmen har gjort något planeringsfel eller dylikt så den här veckan är/kommer vara extremt lugn. skönt för kroppen att få alldeles för mycket sömn tycker jag. en del taiwaneser blev tokiga eftersom de har två dollartecken i ansiktet istället för ögon men vafasen. vi jobbar så hårt annars så det här var ett bra misstag av cheferna tycker jag. är förmodligen ledig på både fredag och söndag också.

idag regnar det som sagt. det ska regna imorgon också. det är bra, för då blir inte brocolibladen så sega att dra av (jag är nog redan arbetsskadad eftersom jag tänker på brockolin det första jag gör på morgonen). det är skönt också eftersom det vart extremt varmt de senaste veckorna och så är det skönt för att jag med gott samvete kan ligga kvar i sängen hur länge jag vill. trots att jag hör att alla andra är ute i köket och lagar frukost så tänker jag faktiskt inte bry mig. hittade några bilder från en arbetskarat med. så härligt att jag har tid att lägga upp lite bilder!


lökfält.

rödkål

det här är "mama". Lemming som är en av de som vet mest på farmen och jobbat där ett bra tag. hon är helt underbar. trots att hon knappt kan engelska alls så skrattar man åt henne flera gånger om dagen!

trooor det är tomatplantor.

kul med handplantering... inte

July sitter på en brockoli? ja, de är små de där taiwaneserna hahaha

vilken helt fantastisk söndag! den är fantastisk enbart för att det var en superenkel dag, för att vi fick sluta 15.30 och för att vi var på farmen här i Binningup så vi var hemma 15.35. det är underbart när man kommer hem och känner att man har tid över. nu tittar vi på film (skräckfilm så jag undviker mest att titta) och Geomme hade bakat en supergod chokladkaka till oss när vi kom hem.

det var högsommar förra veckan. temperaturen nådde 38 grader i tisdags, det kom som en chock för kroppen och chefen skickade faktiskt hem mig från jobbet. Jag blir rätt knepig av solen om jag inte dricker vatten (som så många andra såklart) och när jag kände mig alldeles yr och svimfärdig kom chefen och srek på mig och slängde in mig i kylrummet med en flaska vatten. sen körde han hem mig och sa åt mig att sova. det hjälpte faktiskt, jag mådde bra efter bara någon timma. jag ska medge att jag kände mig klen, men det var faktiskt 3 andra som drabbades av solsting också. så jag var inte helt ensam om att slarva med vattnet. man lär sig av sina misstag. och efter 3 dagar av extrem värme så gick temperaturen ner igen till runt 25. det är fortfarande varmt, men inte SÅ varmt. så då fick ni veta det också.

usch. jag tappade motivationen att skriva. ursäkta att det blir tråkigt att läsa. återkommer senare :D byes

sallad sallad sallad

har haft en helt sjuk vecka ska jag tala om för er. uppstigning 4.30 måndag till lördag, 13 timmars arbete varje dag. det är sinnesjukt. men kroppen är van numera, så man biter ihop och jobbar som ett as i alla fall. det börjar bli riktigt riktigt varmt nu och bonnabrännan är komplett. jag är väldigt splittrad för tillfället. jag har så mycket planer så jag överväger att inte åka någonstans. Nya Zeeland över jul och nyår blir det inte. den planen sprack. Blir det då Melbourne (östkusten) för att fira jul med en australiensk familj, eller blir det Kambodja med min nuvarande lilla familj. Det är konstigt att det är billigare att flyga till Kambodja än till melbourne liksom. och det är underbara människor jag bor med så jag tvivlar inte på att jag skulle ångra mig. det känns som att jag inte vill "slösa" bort mitt visum, det är tajt om tid. trots att jag har ett halvår kvar (om jag stannar tiden ut vill säga) så har jag lite halvpanik för att det är så mycket jag vill göra. Fast å andra sidan har jag garanterat mitt andra års visum så det är faktiskt bara att åka tillbaka om jag känner att jag missar något. vad som känns viktigt att göra innan jag åker hem är att resa uppför västkusten, helst i bil. det är mitt mål numera. östkusten är inte så noga, alla är ju på den sidan redan. westcoast is the bestcoast, fast det är inte många som har insett det så de åker automatiskt till Sydney och har det härligt där. östkusten kommer bli nästa mål efter västkusten, fast det kanske tar ett år eller så innan jag kommer dit. bra ide. man kan inte få allt här i världen inte.

anyway. Igårkväll så ville jag på maskerad. det är ju halloween liksom. men vi kom hem från jobbet halv sju, våra tre nya inneboende hade lagat irslänsdk julmiddag så vi åt till vi sprack och sen var det sent och ngen riktig ork fanns till att klä ut sig. Väl inne i Bunbury vardet ganska lugnt, krogen var fullproppad fast det var kul. helt klart värt. idag ska jag sova vila äta och inte göra ett skit. man måste ta vara på de dagar man har ledigt.

jag tror jag har fått halsbränna. har aldrig känt sån äckelkänsla i halsen/bröstkorgen förut. vad jag är stoppar i mig från vatten till mat så känns det skitäckligt och bränner/fräter som fan... halsbränna eller? så blir det kanske när man arbetar hårt, vad vet jag. irriterande är det i alla fall eftersom man är ungefär jättehungrig så fort man ska äta numera och vill bara häva i sig maten. men det går liksom inte. tips?

i alla fall. Metallicakonserten var helt vild. jag är himla glad att jag köpte en biljett och ooh. stog ungefär 3 meter från självaste james hetfield. nästan så jag svimmade när jag insåg det. dock så vet jag inte om jag kommer ha ståplats på en hårdrockskonsert igen. det var helt klart värt det, men mina ben var blåa, jag kände mig sönderslagen och det var sjukt jobbigt.. samtidigt som det var helt fantastiskt. jag lyckades hålla mig framme vid scenen i någon timma ungefär, sen blev det alldeles för påfrestande. ingen visar hänsyn (ja, det är ju självklart eftersom det är en konsert och alla vill vara längst fram) och jag hade ont i hela kroppen så andra halvan så nöjde jag mig med en plats precis utanför alla hysteriska fans där jag kunde hoppa och sjunga ifred. allt var över så snabbt, det var så himla kul. det går inte ens att beskriva. gå på en metallicakonsert så får ni se själva.

jag är helt slut som vanligt. sitter och äter mat och snart sätter vi på en film. hejs.

jag minns den dagen jag fick reda på att Metallica skulle komma och spela i Australien, jag hade precis bestämt mig för att försöka stanna kvar här i detta underbara landet istället för att åka hem och min plan var att försöka få biljett till Sydney. Nu är det så att jag inte ska längre än Perth, men jag ska DIT! vad var det jag sa. HUUUH!? hade jag haft någon att göra high five med nu hade jag gjort det, men alla är på jobbet. eller så hade jag velat sitta med min kusin någonstans och kört in en näve med chips i munnen och höjt näven i luften och flinat oemotståndligt härligt. det är liksom vår grej. men, i alla fall. jag är lycklig. den här veckan har faktiskt inte varit så bra, jag har haft sån extrem hemlängtan så jag var nästan redo att åka hem. fast jag vet att jag inte ska åka hem än, det går inte för sig. det är bara så att jag saknar så många människor där hemma. vad som är sorligt på ett sätt, bra på ett sätt, är att jag verkligen märkt vilka människor som är mina riktiga vänner. vilka som bryr sig om en och vilka som man alltid kommer att ha kvar hos sig förhoppningsvis livet ut. även jag kan vara dålig på att höra av mig till folk men jag gör mitt bästa, ett mail, ett ord, vad som helst kan göra en hel dag för min del. oj oj, skickar kärlek till alla er där hemma.

I alla fall. jag sitter inte här för att babbla om känslor och min kassa vecka. jag ville bara göra er avundsjuka, jag kommer ha en sån underbart bra kväll så det kommer inte vara sant. jag ville ha sovmorgon så jag inte blir trött klockan 21 inatt, men är man van att gå upp fem varje dag så känns faktiskt halv nio som en lång sovmorgon.

wooohoooo. Hetfield. ikväll är det du och jag. och resten av publiken.


såhär slappnar man av om man slutar tidigt en dag.

frukost med familjen dagen efter Jools 21-årsparty.

en av farmarna vi jobbar på. potatis.

ett av blomkålsfälten

sortera potatis i en stor maskin

arbetskamrater.

skära brockoli

nej det är inte kallt. men alla asiater har en förmåga att klara av att bära regnjacka och regnbyxor i 30 graders värme. vi eropeer klarar av att ha regnkläderna på fram till klockan nio ungefär. varför har vi gummistövlar och regnkläder? jo för att vattenspridarna är på på nätterna och vissa tider under dagen och har man inte vattentätt på sig då blir man väldigt våt.

ett av måååånga brockolifält.

vi börjar klockan fyra imorgon. jag ska upp tio över tre. omänskligt! så nu ska jag sova, trots att klockan bara är 20! natti.

hej. jag är hemskt ledsen för att det är dåligt med uppdatering men det är himla mycket jobb nu! minst 10 timmar om dagen (idag 12,) och det första jag tänker på när jag kommer hem är mat. sen täner jag på dusch och sen tänker jag på sängen. nu ska vi titta på film våran lilla familj här nere. jag återkommer  men jag lever!

hello där. sitter just nu i MIN s ä n g. förstår ni så underbart efter att ha suttit på en madrass i ett supersmutsigt hus i tre veckor. yes, jag har flyttat. med personerna ni ser på bilden i inlägget under. Sinead (uttalas shenejd) Guilliame (uttalas Geomme) ville flytta från det stället vi bodde på tidigare, och de övertalade mig och Jools ganska så lätt att hänga på dem. vi bor numera i samhället Binningup i ett jättegulligt hus med tre sovrum, ett tv-rum (med tv som fungerar! och dvd! och soffa! och två fåtöljer! och till och med en braskamin) ett kök med köksbord och stolar och fungerande tvättmaskin och en dusch som man inte får elektriska stötar av. ja ni förstår, jag är överlycklig. det är några dollar dyrare, men fortfarande för billigt för att vara sant. och jag har ett rum för mig själv. jösses, det känns bra det här.

har jobbat en 12-timmarsdag idag och är helt slut, jag var svart när jag kom hem. Jag har blivit flyttat från farmen till ett annat ställe. jag fick sparken... haha näe, det fick jag inte alls. Jag och Sinead är så bra arbetare så vi fick hederuppraget att jobba på grabbfarmen varnannan dag. vad jag menar med grabbfarmen är att de håller på att fixa till en gigantisk ny farm, och grabbarna står och skyfflar sand hela dagarna, sätter in rör och vattenspridare osv. vår uppgift de dagarna vi jobbar äär att se till så att allt bli rakt. du står praktiskt taget och skriker om grejer ska åt vänster eller höger osv. väldigt slött och superenkelt jobb, kan vara skönt med lite avbrott från hysteriskt grönsaksplockande faktiskt.

vad annars tro. har en och en halv dag ledigt från och med imorgon lunch. känns skönt. Jools fyller nämligen 21 så vi ska ha en stor BBQ och fest imorgon kväll och som vanligt är jag en av de som ska hålla i allt. men det kommer bli kul! och skönt med lite fritid eftersom jag jobbat sedan i söndags.

internet verkar snabbare i det här huset. förhoppningsvis kommer det upp lite bilder i det här inlägget. jag ska ta bilder på huset, lovar. och på farmarna. hejs


det här är historia. tack och lov!